Walden visar två kortfilmer av Anne-Charlotte Robertson, samt tre rullar från hennes FIVE YEAR DAIRY måndagen den 1 oktober på Filmform.
OBS: evenemanget är gratis men föranmälan krävs då antalet platser är begränsat.
OSA till red@magasinetwalden.se för att säkra en plats till visningen.
Anne Charlotte Robertson (1949-2012) var huvudsakligen verksam i Boston, och i sitt filmarbete undersökte, bearbetade och delade hon ett liv som präglades av återkommande erfarenheter av psykisk ohälsa, depressioner, medicinering och tvångsvård. Reflektioner kring detta varvas med tankar om längtan, saknad, intimitet och ett upphöjt arbete med smalfilmsformatet Super-8. Detta blir som tydligast i det omfattande dagboksprojektet FIVE YEAR DIARY (1981-1997), ett projekt som sträckte sig över nästan två decennier och som måste betraktas som ett av de mest fascinerande diaristiska projekten från de senaste decennierna. I Robertsons verk ligger ljudspåret ofta på filmen, men hon kompletterade detta också med att kommentera filmerna live, vilket här skapar en polyfon och komplex väv av mångskiktade lager av ljud, perspektivförskjutningar och historia.
Robertson dog i cancer den 15 september 2012 och hennes arbete har under senare år fått allt mer uppmärksamhet. Hon har bland annat visats på festivaler som International Film Festival Rotterdam, L’Âge d’Or (Bryssel), Media City (Windsor) och hon visades på senaste Documenta, både i Aten och i Kassel. Hon lämnade vid sin död ett omfattande filmmaterial, det mesta på Super-8.
Filmprogram:
TALKING TO MYSELF, Anne Charlotte Robertson, 1985, färg, 3 min
“Självet dubbelexponerat, käbblande, klagande, försök att höra sig själv tänka.” -ACR
LOCOMOTION, Anne Charlotte Robertson, 1981, färg, 7 min.
”Överdoser, sammanbrott och raseri på systemet i ett stiliserat isoleringsrum på ett sjukhus.” -ACR
FIVE YEAR DIARY, Reel 26. 22 min.
FIVE YEAR DIARY, Reel 83. 25 min
FIVE YEAR DIARY, Reel 47. 27 min.
”Five Year Diary (1981–1997) består av alla filmer jag gjort och innehåller en filmdagbok med början den tredje november 1981. Det är en enorm hemmafilm på Super-8 – i oktober 1988 var den fyrtio timmar lång – och innehåller ljudband, uppläsningar från skrivna dagböcker, live-speaker, och filmer gjorda för interaktiva uppträdanden med mig själv. Mellanakterna består av band från dagböcker och bakprojicerade loopar ur dagböcker filmade på standard-8. Maniska brev kommer att delas ut. Titeln Five Year Diary hänvisar till de små dagböcker med lås och nyckel som ger en fem rader om dagen under fem år, endast tillräckligt för en glimt av livet, vilket detta är. This is my trousseau. It’s true, so…
Tidens tecken inbegriper: vegetarianism, stora viktökningar/viktminskningar, motion, nakenhet och unisexkläder, ungmöstånd och katastrofala relationer, mentala sammanbrott och hospitaliseringar, följderna efter faderns och kattens död, att gå på konsthögskola, arbete/arbetslöshet/agrikulturellt egenföretagande, blomster- och grönsaksodling, förälskelse i en film/tv-skådespelare, sol och måne och mysticism, buddhism och kristendom, ett accepterande av familj och «hem på landet» som något nödvändigt, självterapeutiska filmer, melankoli och extas: «manodepression».
I visningen ingår fotoalbum, souvenirer, konstverk, favoritböcker, maniska skrifter, och en miljöinstallation på temat vegetarianism/anti-djurmisshandel.
I ett lyckligt slut skulle jag idealiskt sett vara smal, vegetarian, anställd, ha slutat med medicin och tobak, och vara lyckligt gift. Du inbjuds gissa när dessa tillstånd ska existera för mig. Jag har gjort denna film på ett sådant sätt att du ska uppmanas att granska även ditt eget liv.”
Samtliga filmer visas digital.
Med tack till Anne Charlotte Robertson Collection, The Harvard Film Archive. Höstens öppna filmvisningar på Filmform genomförs med stöd från Stockholms Stad.