Olle Bonniér – Healing the Earth samlar verk från ett mer än 70 år långt liv som yrkesverksam konstnär. Mycket ung etablerar sig Olle Bonniér som en av pionjärerna inom den konkreta konsten. Healing the Earth vill vid sidan av denna bekanta historia lyfta fram en besjälad relation till naturen, ljudexperiment och visionära idéer som ger grund för att beskriva Olle Bonniér som en av Sveriges mest orädda och betydande konstnärer. Utställningen är Konstmuseets storsatsning för 2025 och visas på museets entréplan, en yta på 600 kvadratmeter.

Med en oerhörd känslighet ville Olle Bonniér skapa förbindelselänkar mellan mikro- och makrokosmos, mellan nu- och dåtid och mellan allt levande. I denna holistiska anda presenterar Norrköpings Konstmuseum utställningen Healing the Earth som genomförs i samband med 100-årsjubileet för Olle Bonniérs födelse i Kalifornien 1925.

I utställningen visas måleri, teckningar, grafiska blad och sällan visade rumsliga installationer.

-True to Life – an echo
With Gunvor Nelson and Felicia Sjögren
Curated by Lucie Gottlieb
19:00-20:00

Screening of True to Life (2006) by Gunvor Nelson, with a live sound performance by Felicia Sjögren. In True to Life, Nelson’s camera enters a quiet yet vibrant dialogue with the flowers in her garden — creafng a drama of colours, rhythm, life and death. Approaching the film as a score and acuned to the original noises, silences and in-betweens, Sjögren weaves its original sonic fabric into her live composition. An intimate audiovisual conversation on decay, return, and the fragile persistence of life unfolds.

Thanks to Filmform.

Gunvor Nelson
Gunvor Nelson (1931–2025) was a pioneering figure in American avant-garde cinema. Born in Kristinehamn, she moved to California in 1953, studying and later teaching at the San
Francisco Art Insitute. Her work, often described as “personal cinema,” merged intimate experiences with universal questions. Exploring feminism, family, memory and transformation,
Nelson left a lasting legacy in experimental film.

Felicia Sjögren
Felicia Sjögren is an artist working with sound and the camera. She has a background in ecoactivism where she spent over a decade working in different constellations of anarchist projects. She is currently studying Electroacoustic Composition at Royal College of Music in Stockholm. A deepened listening and the relafonship to place/space and time is a central aspect of Sjögren’s practice. FELICIA SJÖGREN

Den 2 juni 2025 fyller Stig ”Slas” Claesson (1928-2008) 97 år. Vi firar hans födelsedag med en vandring i Klarakvarteren som försvann, och berättar om platser där Stig arbetade och studerade från 1945.

Vi inleder med att visa kortfilmen Odjuret om Sergelhuset från 1953, av Olov Grönstrand och Nils Olsén, plus bilder i Konstakademiens bibliotek, Fredsgatan 12/Jakobsgatan 27 C.

I centrum för berättelsen står Mejan, eller Sergelhuset, där Konstakademiens utbildning låg. Det var där Stig utbildade sig till konstnär och fick vänner för livet. Vi berättar om tre av hans kamrater från Konstakademien: Zenia Larsson (1922–2007), Birgitta Liljebladh (1924–2014) samt Svenolov Ehrén (1927–2004).

Då som nu var en högre konstnärlig utbildning en tummelplats för diskussioner om konst, liv, politik och aktivism. De unga konstnärerna ville ut i Europa.

Nils Claesson och Mats Granberg

Hållplatser på vandringen:

Inledning på Konstakademien, Fredsgatan 12/Jakobsgatan 27 C
Sergelminnet av Göran Strååt, Sergelgatan 33
Klara kyrkogård (Klara Folkets Hus, Klara Västra Kyrkogata 17 samt FiB:s redaktion, Klara Västra Kyrkogata 5)
Aftonbladets och Stockholms-Tidningens redaktioner samt Tennstopet i Klara, Vattugatan 8 resp 12
Lantbruksförbundets byggnadsförening, hörnet av Drottninggatan/Vattugatan

Schmeerguntz
USA 1966. Directors Gunvor Nelson and Dorothy Wiley. 15min. Digital (restoration)

The Woman’s Film
USA 1970. Directors Louise Alaimo, Judy Smith, Ellen Sorren. 40min. Digital

Janie’s Janie
USA 1971. Directors Geri Ashur, Peter Barton, Marilyn Mulford, Stephanie Palewski. 25min. Digital

Across non-fiction and avant-garde film, women on the cusp of the feminist movement’s second wave began to analyse the problems they faced in their daily lives. These three films embodied an emergent collective feminist voice using distinct strategies: collage, disruption and self-narration. These incendiary films diagnosed and illuminated women’s shared oppressions through agitational montage of glossy advertising images and housework’s unglamorous muck in Schmeerguntz, and and strategies of feminist consciousness-raising in The Woman’s Film and Janie’s Janie.

Med utgångspunkt i Skeppsholmens militära historia utforskar detta filmprogram, med material ur Filmforms arkiv, relationen mellan konst och kultur – och krig och beväpning. Vi undersöker hur dessa sfärer samverkar och används som verktyg i skapandet och förstärkandet av nationer.

Just nu bevittnar vi hur konst och kultur systematiskt får minskat stöd, samtidigt som de nationella försvarsbudgetarna växer – ofta på bekostnad av just kultur- och välfärdsprogram. Och det sker i länder i det globala norr, inte minst i Sverige. När staten sanktionerar förstörelse eller nedmontering av konst har det historiskt ofta varit ett sätt att omdefiniera sig själv och symboliskt försvara sin föreställda identitet. Detta avspeglas i ökade militärbudgetar och en tilltagande militarisering och övervakning i vår vardag. På så vis sträcker sig statens gränser – som vi ofta tänker oss endast som linjer på kartor eller i landskap – även till våra kroppar, beteenden och konstkanon. Staten försvarar sig både inifrån och utifrån, med både mjuka och hårda medel.

I samtal med filmerna Sicherheit av Saskia Holmkvist, Ellen Nyman & Oprea Corina och Scented Rooms av Shauheen Daneshfar fördjupar vi oss i dessa frågor, och fler.

Efter filmvisningen följer ett modererat samtal som tar avstamp i filmkvällens tematik.

Program

19:00 – 20:00: Sicherheit av Saskia Holmkvist, Ellen Nyman & Oprea Corina och Scented Rooms av Shauheen Daneshfar

20:15 – 20:45: Modererat samtal. Gäster meddelas senare.

SICHERHEIT
av Saskia Holmkvist, Ellen Nyman, Oprea Corina

Sverige är, räknat per capita, en av världens största vapenexportörer – samtidigt som landet marknadsför sig som en fredsnation på den globala scenen. I filmen Sicherheit (tyska för ”säkerhet”) bygger upphovspersonerna, som en del av filmens narrativ, en kopia av ett av Sveriges mest sålda handhållna vapen. Verket är skapat i samarbete mellan Saskia Holmkvist, Ellen Nyman och Corina Oprea och lyfter fram hur den koloniala moderniteten konstrueras i den svenska självbilden.

Genom ett forskningsbaserat arbetssätt försöker filmskaparna ge den svenska vapenindustrins bild ett kontextuellt djup. Genom att knyta den till människor och platser som är viktiga för vapenproduktionen – som Karlskoga, Luleå och Göteborg – samt till händelser vars visuella och tematiska skärningspunkter visar hur västvärldens säkerhetsbegrepp hänger samman med migrationsvägar, sätts historien på prov i ljuset av samtiden. Filmen skapar förbindelser mellan etablerade diskurser och öppnar för transkulturella och politiska omtolkningar.

Filmens titel refererar till sociologen Zygmunt Baumans användning av begreppet Sicherheit, där han beskriver hur säkerhetslösningar bygger på en falsk trygghetskänsla – som endast kan ”kompenseras” med mer säkerhet, eftersom de i sig skapar mer rädsla, vilket i sin tur driver på konflikteskalering. I arbetet med filmen kopplas frågor om säkerhet, migration och vapenexport samman för att närma sig Sveriges självbild.

Språk: Svenska, engelska, serbiska och arabiska
Textning: Engelska
Längd: 21:57 min
År: 2017

ABOUT THE ARTISTS

Saskia Holmkvist

Saskia Holmkvists konstnärliga praktik kretsar kring att undersöka översättningens gränser med utgångspunkt i översättandets metoder och hur dessa påverkar relationer och historiska förlopp – särskilt med avseende på handlingsutrymme och agens. Hennes verk kombinerar inslag av etnografi och teater, och resulterar i filmer och performanceverk som relaterar till tidigare konstverk, språk och omstridda historiska narrativ. Genom att zooma in på gester, fragment och skev information skapar hon förskjutningar i historieskrivningen, och performativa översättningar blir en del av praktikens estetiska och teoretiska väv.

Hennes arbete bygger på långsiktig research, där skapandet alltid utgår från samarbeten med människor från olika bakgrunder över längre tidsperioder. Dessa personer – som ofta också blir vänner – betraktar Holmkvist som de verkliga aktörerna för det transformativa i verken. Tillsammans skapar de icke-linjära narrativ som föreslår alternativa läsningar och möjligheter, där dokumentärt material ställs mot fiktion och muntligt berättande.

Hon arbetar i en cirkulär förbindande rörelse, där teman som historisk utplåning och översättningens begränsningar knyts samman genom kritiskt lyssnande, spekulativa samtal och repetitioner – och gestaltas i performance och filminstallationer. Exempel på detta återfinns i verk som Margaret (Back Translation), Blind Understanding – New Commentary (2009–2019), Procession Action Tour (2018), samt i tidigare videoverk som System (2001) och Interview with Saskia Holmkvist (2005).

Corina Oprea

Corina Oprea är curator, redaktör och pedagog med fokus på samtidskonst, visuell kultur och performance. Hon är medredaktör för boken Climate: Our Right to Breathe, och har varit redaktör för L’Internationale Online, den digitala plattformen för forskning och konst inom ett nätverk av över 15 ledande europeiska museer och konstinstitutioner. Hon har också varit universitetslektor vid HDK-Valand i Göteborg.

Mellan 2017 och 2018 var hon konstnärlig ledare för Konsthall C i Stockholm, med ett program kring avkolonisering i Norden. Corina har en doktorsexamen från University of Loughborough i Storbritannien, med avhandlingen The End of the Curator – on curatorial acts as collective production of knowledge. Hon är även curator för Timișoara 2023 – Europeisk kulturhuvudstad och för den storskaliga invigningsutställningen Chronic desire – Sete cronică. Född 1981 i Bukarest, bor och arbetar hon i Stockholm.

Ellen Nyman

Ellen Nyman är en svensk skådespelare, regissör och dramatiker, född 1971 och utbildad vid Skådespelarskolan på Århus Teater 1997. Hon har varit verksam i både Danmark och Sverige och medverkat i över 30 teateruppsättningar, ett flertal filmer, tv-produktioner och performanceverk.

Utöver sitt arbete på scen och film har hon skapat egna konstprojekt – ofta i form av politiska aktioner, happenings och videoverk. Hennes verk har ställts ut på flera museer och hon har undervisat vid olika konsthögskolor samt varit verksam som föreläsare, debattör och översättare.

För närvarande är Ellen bosatt i Sverige, där hon har regisserat vid bland annat Malmö Stadsteater, Teater Tribunalen och Folkoperan.

SCENTED ROOMS

År 1979, under och efter den islamiska revolutionen i Iran, sattes ett stort antal biografer och teaterscener i brand av extremistiska revolutionärer eller stängdes ner för gott. Många konstnärer och kulturarbetare tvingades därför att överge sina yrken. Detta fenomen kan ses som ett försök från regeringens sida att ytterligare omforma landets kulturella identitet. En av de teatrar som stängdes var Tamashakhaneh Tehran, landets äldsta moderna teater byggd 1915. Genom att återvända till denna teater vill filmen rikta uppmärksamheten mot en kvävd social kultur. Genom tålmodiga observationer och metaforiska uttryck förs det här bortglömda temat åter i ljuset.

Förutom att referera till historiska och faktiska händelser genom arkivmaterial och intervjuer, använder konstnären poetisk text och bildspråk samt koreograferade inslag för att frilägga det abstrakta kollektiva minnet av teatern och den tidsepoken. Syftet är att bjuda in publiken till att bevittna hur något som länge varit tyst får uttryck igen.

Scented Rooms berättar sin historia genom poetiskt och metaforiskt språk, genom att återvända till teaterns interiöra arkitektur, samt genom att bläddra bland arkivmaterial och historiska skeenden. Filmen betraktar övergivna objekt som finns kvar i byggnaden och visar både originalinspelningar från tiden och iscensättningar filmade i en teatersal i Stockholm – som representerar de skådespelare som förtryckts och förbjudits att arbeta. Genom intervjuer med människor lyfts dåtida händelser fram. Filmen undviker en rent didaktisk ton och förhöjer istället de faktabaserade referenserna med ett poetiskt bildspråk.

Genom att använda 35mm-film eftersträvar filmen en särskild estetik som kan förmedla minnets känsla från den tiden. Då celluloidfilmen genomgått en nedbrytningsprocess fungerar den i sig som en medskapare till bilden och minnet av teatern.

Språk: persiska
Undertexter: engelska
Längd: 30:00 min
År: 2023

ABOUT THE ARTIST

Shauheen Daneshfar

Född i Teheran, Iran 1988, är Shauheen Daneshfar en konstnär, filmskapare och fotograf som arbetar mellan Stockholm och Teheran. Med ett fokus på analoga material undersöker hans verk minne, poetiska bilder, film och stillbilder samt deras korsningar. Hans arbeten använder olika material och verktyg såsom celluloidfilm, alternativa kemiska processer och andra typer av teknologiska enheter för att uppnå en poetisk och melankolisk estetik. Han studerade fotografi innan han gick med i den iranska ungdomsfilmsällskapet (IYCS) för att lära sig filmens alla aspekter. Hans kunskaper fördjupades genom en kandidatexamen i filmteknik vid Konstuniversitetet i Teheran och en masterexamen i Film och Media vid Stockholms konstnärliga högskola. Han var med och grundade det oberoende filmföretaget Rum Film, baserat i Stockholm.

SYNOPSIS

In tribute to Swedish filmmaker Gunvor Nelson, who passed away in January this year, Olhar de Cinema presents one of her most renowned films, regarded as an important touchstone in American avant-garde cinema of the 1960s and ’70s. In this intimate piece, created with her own daughter, overlapping images, repeated words, and the sonic disintegration of a name evoke the rhythmic experience of childhood – blending dreams, play, and the free exploration of the world. (C.M.)

DIRECTOR

Gunvor Nelson was one of the most celebrated filmmakers in the American avant-garde scene. A Swedish artist who settled in California, Nelson passed away earlier this year, leaving behind a distinctive body of work often shaped by personal experiences, as seen in My Name Is Oona (1969) and Moons Pool (1973). In the 1990s, she returned to Sweden, embraced video art, and was rediscovered within the art world as a major influence in the visual arts. She also taught for two decades at the San Francisco Art Institute, leaving a lasting impact on generations of students.

I utställningen Hårda tungor utforskar tre samtida konstnärer stenens roll som historieberättare och bärare av budskap. Konstnärerna belyser hur sten inte bara är ett fysiskt medium att mejsla fram skulpturer från, utan också ett material med en egen röst. Samaneh Reyhanis flödande och harmoniska marmorskulpturer präglas av en dualitet mellan det förföriska uttrycket och det råa naturmaterialet. Ulrika Sparre utforskar relationen mellan människa, natur och andlighet genom skulptur och ljudverk; ofta med fokus på existentiella och filosofiska frågor. Yemisi Wilson är klassiskt skolad skulptör som arbetar i marmor, alabaster och porfyr för att skapa figurativa verk som reflekterar över det kollektiva undermedvetna och våra empatiska förmågor som människor.

Sixties Surreal is an ambitious survey reimagining American art from “the long 1960s” (1958–72), encompassing the work of more than 100 artists. Spanning painting, sculpture, photography, drawing, prints, film and video, and large-scale installation, this revisionist exhibition looks at the ways artists took permission from Surrealism to explore fundamental and underrecognized aesthetic currents, including psychosexual, fantastical, and revolutionary tendencies.

Sixties Surreal recontextualizes some of the decade’s best-known figures alongside those only recently rediscovered. The exhibition gathers a range of works by artists including Diane Arbus, Lee Bontecou, Franklin Williams, Nancy Grossman, David Hammons, Linda Lomahaftewa, Mel Casas, Yayoi Kusama, Romare Bearden, and Louise Bourgeois, among others. In the 60s, many of these artists sought new strategies for connecting art back to a lived reality that seemed increasingly unreal due to rapid postwar transformation and the social, political, and technological upheavals of the later part of the decade.

Organized thematically, Sixties Surreal offers a sweeping panorama of the era, juxtaposing contexts and forging new linkages across different communities and ideologies from the East Coast to the West. The exhibition will be accompanied by an illustrated catalogue structured chronologically from 1958 to 1972.