Svarvargatan 2, SE-112 49 Stockholm +46 (0)8-651 84 26 info@filmform.com MORE

HIDE

2019

Swedish experimental film at EXIS

Aforism, Olle Hedman

A vast selection of Swedish experimental film will be screened at EXIS Film Festival in the Korean Film Archive on July 29th. The programme, titled EX-Choice, is curated by Martin Grennberger (Walden Magazine) together with Hangjun Lee (EXIS)

Programme:
Titles distributed by Filmform

Aliena Kadabra

Åke Karlung

1969, 00:05:00

Coca No.1

Olle Hedman

1979, 00:00:36

Dialogue

Olle Hedman

1975, 00:05:00

Generalrepetition för självmord

Åke Karlung

1964, 00:03:00

Glo-Babel

Olle Hedman

1980, 00:04:00

Homo Ludens

Åke Karlung

1965, 00:11:00

Instant Movie

Olle Hedman

1979, 00:00:45

Metro Means of Conveyance

Olle Hedman

1977, 00:07:00

Oremus

Olle Hedman

1976, 00:04:00

Phantom Conception

Olle Hedman

1978, 00:04:00

X

Pontus Hultén

1954, 00:10:00

Additional titles in the programme:

Film No. 9, Olle Hedman, 1980, 1:22 min.

Aforism, Olle Hedman, 1974, 5:13 min.

Det värdelösa leendet, Åke Karlung, 1965, 6:00 min.

IN SWEDISH

Rikstolvan visar verk av Tova Mozard

Cops Are Actors, Tova Mozard

Ett urval av Tova Mozards filmer visas i ett anslutande filmprogram till den pågående utställningen “Att löven kan vara bokstäver är lika självklart som lövsprickningen” på Rikstolvan i Simrishamn mellan 29 juni – 29 september. Programmet är curerat av Bea Tigerhielm och Staffan Julén.

Filmprogram:
Verk ur Filmforms distributionskatalog

Cops Are Actors

Tova Mozard

2018, 00:20:00

Just Visiting This Planet

Tova Mozard

2005, 00:17:30

No one lived my life, not even me

Tova Mozard

2003, 00:17:00

Stora scenen

Tova Mozard

2012, 00:31:00

Att löven kan vara bokstäver är lika självklart som lövsprickningen.

Det här blir ett strövtåg i processen – både i att skapa och att se. Det kommer också handla om den felande länken dem emellan. Så många märkliga verk och så många ord däromkring – och ändå så svårt att själv se något i vad man tror att man bör se.

Klart att jag också kritiserar mig själv. Jag har skrivit och föreläst om konst under ett helt liv. Och ändå, efter en som jag tycker enkel föreläsning, får jag häpnadsväckande frågor. Något är fel. Grundläggande fel:

”Kan det här verkligen vara konst”? Eller: ”vad tycker du att jag ska tycka”?

Det ekar av hundra års konstoro. Men så låter det fortfarande. Om man skrapar lite på ytan.

Konstens förbannelse är att man blivit så rädd för den. Antingen flyter man med strömmen och den tjusiga socioekonomiska hajpen. Eller så vänder man bort huvudet.

Nu menar jag absolut inte att konstnärerna ska lägga något till rätta. Aldrig i livet ska de tänka så. Jag ämnar inte heller näpsa några kritiker. Kritikerinstitutionen måste försvaras nu när populismen satt den i gungning.

Men själv tänker jag tillåta mig att vara naiv, till exempel inför dessa tre konstnärers verk. För samtalet är konstens liv, som Ulrik Samuelsson en gång formulerat det.

Som kritiker ägnar man sig ofta åt att klassificera istället för att öppna. Klassifikationen avgränsar men är ingen elitism utan en del av processen att förstå: Vad är detta för verk, vem har gjort det, och fungerar det? Problemet är att man sällan får plats för mer än avprickningar. Man hinner inte fråga hur och varför. Sådana frågor innebär ju osäkerhet, och osäkerhet kräver utrymme. Och visst mod.

Ändå är just förmågan att väcka osäkerhet konstens innersta väsen. Särskilt idag när vi måste ha blixtsnabba och klatschiga svar på allting.

Konst är så långt från stöddig Trump-ism möjligt.

Konst osäkrar, förvandlar och öppnar mot något annat. Den är inte ens en metafor, inget SOM OM. Den ÄR — gärna andra och underligt skeva världar.

Med Laurie Anderson flyger vi genom trädkronorna. Det är inte SOM OM vi flög. Vi flyger, faktiskt. Kroppen tumlar och svävar. Och att löven kan vara bokstäver är lika självklart som lövsprickningen. Genom sina verk erbjuder Laurie Anderson en frihet som är nu. Härlig och våldsam.

Jag tror att den som går på konstutställningar vågar mer än andra. För att få ut någonting måste man ju numera utsätta sig för utsvävningar i alla möjliga dimensioner.

Till exempel för att själv bli löjlig.

Det blir jag inför Tova Mozards film ”Psychic Temple”. Aldrig skulle jag uppsökt denna obskyra verksamhet i min egen verklighet. Jag hatar ju sån där kvasiandlighet. Men här sugs jag fast i soffan av den manande, skrapande rösten och upptäcker att den där fåniga längtan och vaga ensamheten ju också är mina.

Det spelar ingen roll vilken teknik konstnärerna arbetar med. Att få det hela att leva är grejen, oavsett om det rör sig om virtual reality, film eller måleri. Ja, konstigast av allt är ju egentligen de möjliga suggestionerna och förvandlingarna genom måleriet.

”Så mycket längtan på så liten yta ” är den underbara titeln på Karl Olof Knausgårds bok om Edward Munch. Titeln är ett konstaterande. Ta Gittan Jönssons målning ”Diskkasterskan” från 1978, som jag inte kan glömma. Eller ta den färskare ”Vandrerskan”, som med sin dammsugare klättrat upp på den tyske målaren Caspar David Friedrichs romantiskt heroiska klippa.

Vilka dramer! Så mycket komprimerad längtan på så små dukar!

Själv betraktar jag inte ens diskning eller städning som särskilt kvinnliga verksamheter. Att kasta ut tallrikar istället för att diska dem – eller att som kvinna under fem decennier släpa med sig dammsugare in i konshistoriens stora manliga verk – är helt enkelt generella konsttilltag. Fräcka och öppnande.

Men att lyckas måla dammsugaren som en egendomlig korsning av bomb och besjälat djur, och att häva ut de målade tallrikarna så att de, ännu efter fyrtio år, gång på gång skjuts ut från den målade diskhon och förenar sig med världsrymden…

Det är större.

Ingela Lind
Författare och konstkritiker

Read moreRead less

Gunvor Nelson retrospective at MMCA, South Korea

"Dear Cinema" - Brochure

An extensive survey of Gunvor Nelson’s artistic production will be presented on three occasions in the programme “Dear Cinema: the old image, another words” at National Museum of Modern and Contemporary Art (MMCA), South Korea. The programme is curated by Kim Eunhee.

Programme:
Titles distributed by Filmform

BEFORE NEED REDRESSED

Nelson & Wiley: Gunvor Nelson & Dorothy Wiley

1994, 00:42:00

FIELD STUDY #2

Gunvor Nelson

1988, 00:08:00

FRAME LINE

Gunvor Nelson

1983, 00:22:00

LIGHT YEARS

Gunvor Nelson

1987, 00:28:00

MOONS POOL

Gunvor Nelson

1973, 00:15:00

MY NAME IS OONA

Gunvor Nelson

1969, 00:10:00

NATURAL FEATURES

Gunvor Nelson

1990, 00:30:00

ON THE FENCE

Gunvor Nelson

2017, 00:58:00

RED SHIFT

Gunvor Nelson

1984, 00:50:00

SCHMEERGUNTZ

Nelson & Wiley: Gunvor Nelson & Dorothy Wiley

1966, 00:15:00

TAKE OFF

Gunvor Nelson

1972, 00:10:00

TIME BEING

Gunvor Nelson

1991, 00:06:00

TRACE ELEMENTS

Gunvor Nelson

2003, 00:10:00

TRUE TO LIFE

Gunvor Nelson

2006, 00:38:00

Additional titles in the programme:

KIRSA NICHOLINA, Gunvor Nelson, 1969, 16:00 min.

Ottica Zero on tour

Ottica Zero, Maja Borg

Ottica Zero by Maja Borg will be touring Europe this summer in the programme “Uptopias Are For Realists! through Austria, Denmark and Croatia. See details for each screening below. The programme is curated by Daniel Ebner.

31th May – Vienna Shorts, Austria

24th July – Odense International Film Festival (OFF), Denmark

28th August – Motovun Film Festival, Croatia

Programme:
Titles distributed by Filmform

Ottica Zero

Maja Borg

2007, 00:13:00

LOADING
SHOW UPCOMING EVENTS