Welcome to an evening of live music, a listening session, and a screening presented by Scaling, in collaboration with Fors AiR Retreat, and hosted by Fuxia 2.

Alexander Holm (live)
Liv Strand, Pipeline (screening)
Nyokabi Kariũki (listening session)*
Plain Bob Minor (live)

80 SEK (swish + mobilepay at the door)

Fuxia 2
Norra Grängesbergsgatan 19
214 50 Malmö

Artwork by Mathias Tang

Supported by Malmö Stad

With thanks to Filmform

Om verket:

Leif Elggren är en av Sveriges mest egensinniga konstnärer. Elggren har varit verksam i över 50 år och blivit internationellt uppmärksammad för sitt genreöverskridande, samhällskritiska och humoristiska konstnärskap. Elggrens verk rör sig mellan performance, dans, installationer och ljudverk. Fokus ligger ofta på makt, tillhörighet och kroppens förfall – alltid med skarp ironi och djupt allvar.

Med Lauri Perelä och poeten Bruno K. Öijer drev Elggren ett fanzine som fick Säkerhetspolisens ögon på sig. Tillsammans med Kent Tankred bildade han performancegruppen Guds Söner. Han är också medgrundare av Elgaland-Vargalan – ett fiktivt kungarike som annekterar världens mentala, geografiska och digitala mellanrum.

About the programme:

RPM Festival and MFA Boston co-present a special screening program Gunvor Nelson: Call & Response, honoring one of the highly acclaimed Avard Garde filmmakers Gunvor Nelson. This program features a total of four films from different decades of her long lasting career. Curated by Sarah Keller, Sara Jordeno, Shira Segal and Wenhua Shi, the event will take place at the Harry and Mildred Remis Auditorium on Sunday, October 5th at 2:30 PM.

GUNVOR NELSON (1931–2025) was a prominent figure in American and Swedish avant-garde cinema. Born in Sweden, she studied painting before relocating to California in 1953, where she became involved in the Canyon Cinema collective, encountering filmmakers such as Stan Brakhage, Chris Strand, and Bruce Baillie. Nelson’s deeply personal yet shockingly universal films embody extensive experimentation—including animation, stop-motion, scratching, or painting on film, lens inventions, sound manipulation, and exploration of interiors, framing, and nature –processes that served to explore her experiences related to family and identity, her life as an expatriate, and the cycle of birth and death.
Her debut, Schmeerguntz (1966), co-directed with Dorothy Wiley, was a feminist classic blending humor and grotesque imagery. Nelson’s deeply personal films often drew on her life, exploring themes of womanhood, family, and identity. Beginning in the mid-1970s, Nelson began focusing on her roots, creating films about Kristinehamn and her family including Red Shift (1984).
Between 1983 and 1990, she produced five experimental collage films, including Frame Line (1983), at Filmverkstan in Stockholm, known for their innovation and complexity. Returning permanently to Sweden in 1992, Nelson embraced digital video and received renewed recognition in the Swedish art world.
Trace Elements (2003) from this period will be included in the program. She also influenced generations of filmmakers through her teaching at the San Francisco Art Institute (1970–1992).

Text om verket av Diana Kaur Vonna-Michell:

Sommaren 1972 beställde J.O. Mallander 5000 klarblåa klistermärken med texten ”åh Gud”. Han spred dessa ”blå gnistor” överallt han kunde i Stockholm; på affischer och skyltfönster, men också på löv, gömda i toalettpappersrullar på kvällstidningen Aftonbladets redaktion och på dörrar till samhällsviktiga institutioner. Handlingen, som kan betecknas som ett performance, var enligt konstnären en respons på den allra första FN-konferensen om mänsklig miljö som ägde rum i Stockholm den sommaren. Staden var täckt av affischer och meddelanden, alla med angelägna budskap och slagord. Mallander upplevde att i stadsrummet pågick ett informationskrig och ville lägga till en kommentar, eller som han kallar det, ”en verbal vändning”. Aktionen dokumenterades på 8mm-film, med Peter Widén bakom kameran (Mallander själv fotograferade de uppklistrade märkena med 35mm diafilm) och projektet fick titeln Environmental Poem. Filmmaterialet saknar ljudspår, samt är oredigerat och i övrigt obehandlat. Förutom Mallander och Peter Widén förekommer även Eric Uddström och Terhi Panula i filmen; de var alla medlemmar i den finska konstnärsgruppen Elonkorjaajat / Skördemännen / The Harvesters. Filmmaterialet visades dock aldrig och hamnade i glömska tills det nyligen återupptäcktes och digitaliserades. Visningen på Filmform är första gången det visas i Sverige.

Diana Kaur Vonna-Michell är konstvetare och disputerade 2024 vid Uppsala universitet med avhandlingen The Making of Ways of Being an Artist: The Ethopoetics of J.O. Mallander’s Conceptual Art. Tillsammans med Tris Vonna-Michell driver hon förlaget Mount Analogue. Tack till Marko Home, Tommi Keränen och J.O. Mallander.

Datum: Onsdagen den 1 oktober
Tid: Dörrarna öppnar kl 18.00. Lyssning av Mallanders ljudverk och efterföljande filmvisning och samtal startar kl 18.30.
Plats: Filmform, Svarvargatan 2, Stockholm
T-bana: Fridhemsplan

OBS: Biljettpris 60 kr. Du bokar en biljett genom att först OSA till info@filmform.com där du får information om hur du betalar för biljetten. Begränsat antal platser – först till kvarn gäller.

About the festival:

Best enjoyed on desktop, laptop or tablet, Films of Return emerges as a continuation of Points of Return, an exhibition series by A La Luz (a platform founded by artists David Cass & Gonzaga Gómez-Cortázar Romero) which acts as “a counter-narrative for the often suggested point of no return from climate change” (Vaishnavi Patil, Harvard University, Water Stories). The project “emphasises that solutions remain within sight, providing commentary, reflection, and creative therapeutic strategies.”

This iteration focuses on film, moving-image, and video art that explores the many facets of the climate crisis. What began as a lockdown Open Call (2020–21) has evolved into a broader, ongoing series of environmental outreach events. In Films of Return we continue our mission to showcase works that promote sustainability, amplify non-human voices – from coral reefs and forests to rocks and minerals – and confront issues of waste and overconsumption. The films presented were selected by a distinguished jury, who we will meet in the second Screening Room.

The festival is dedicated to the memory of Ulrika Sparre (1974–2025). We were deeply humbled to work with Ulrika on two editions of Points of Return, most recently showcasing the first two parts of her triptych Ear to the Ground in Massachusetts, at The Umbrella Arts.

The core message of Ear to the Ground – which the artist concluded earlier this year with the final chapter Golden Monolith & Black Monolith – is itself a form of legacy. Sparre leaves behind a catalogue of cutting-edge, deeply moving environmental artworks, but above all she leaves us with a reminder, an urge, a plea: to listen. We will host an exclusive screening of Golden Monolith & Black Monolith beginning October 1st. In the meantime, an excerpt can be viewed below.

The quote in the banner-image above comes from Conversation with a Stone by Wislawa Szymborska – used as both subject and narrative in Sparre’s film. The poem is a dialogue with the natural world that speaks of endurance and permanence: the stone insists that even if “smashed or ground down”, it will remain closed. In this there is comment on ecological breakdown, but resilience, too. It critiques human entitlement, suggesting that nature is not infinitely available to us, nor fully comprehensible, and that there are thresholds we cannot – or should not – cross. Sparre produced a profound environmental statement of humility, urging us to recognise the independence of the world beyond us and the importance of listening.

“In order to face the threat of climate change, we must give voice to non-human actors – the gardens, the cities, the stones, the glaciers.”
— Ulrika Sparre, 2020
It feels especially fitting, then, to open this climate film festival with Sparre’s voice – an artist who sets the scene for all that follows, grounding us in attentiveness and reminding us what is at stake. In this first Room of the exhibition, we will take a reading; we will analyse the state of play, listen and observe both natural and decidedly un-natural processes. In the spirit of our previous projects, the festival unfolds as a journey from the ground up: beginning with quietly powerful works of observation, moving through films that summon anger and despair, and arriving finally at a space of pragmatism and hope. Along the way, we’ll encounter a diverse collection of films and video artworks by 67 international artists. Our goal is to bring you onboard; to share accessible and engaging films that spark interest and action.

Films of Return is a celebration of artists who have focussed their lens on some of the biggest challenges humanity faces, and their messages couldn’t be more urgent. Our first virtual exhibition opened at a time when cautious optimism about climate action could be sensed. In the years since, that optimism has worn somewhat, as progress has seemingly slowed – and in some areas, even reversed. The works presented here prove that art remains a vital force: capable of communicating environmental truths with clarity and emotion.

About the screening:

Wednesday, October 1, 2025

Cinema Hall of the Centre for Culture Korčula

6-7.30 pm

Introduction: Dina Pokrajac

120 Gazes on Nuša (120 pogledov na Nušo, 1970), Nuša and Srečo Dragan, 2’35”

Fuses (1967), Carolee Schneemann, 29′

Take Off (1972), Gunvor Nelson, 10′

No No Nooky T.V. (1987), Barbara Hammer, 12′

The Play of Gaze (Nazarbazi, 2022), Maryam Tafakory, 19′

PetroPorn (2017), Isabel Torres / Ana Edwards / Lucía Egaña, 4’18”

About the work:

Diakité originally got the idea for the story of FOR PERSONAL REASONS from a newspaper article. With its theme of police brutality, its relentless voice-over and unseen Black Panther footage, the film is a rare gem that deserves its place in the canon of African-American films.

Om filmprogrammet:

Då experimentfilmaren Gunvor Nelsons (1931 – 2025) Stockholmslägenhet tömdes hittades cirka 150 rullar film. Materialet, vilket gåtts igenom sedan 2023, består av negativ, tester, kasserade kopior och privata filmer, och det innehåller såväl nyupptäckter av tidigare okända filmer som sådana som ansetts förlorade.

Filmerna ger en unik inblick i Nelsons arbetssätt och sammanhang: Betydelsen av hemmet i Muir Beach, Kalifornien; hennes dotter Oona; maken Robert Nelson, vännen och filmarkollegan Dorothy Wiley, samt det idoga arbetet med filmlaboratorier.

I programmet Gunvor Nelson Revisited kontextualiserar professor John Sundholm och filmarkivarie Julia Mettenleiter Nelsons filmgärning utifrån de återfunna rullarna samt två sällan visade filmer av Robert Nelson och Dorothy Wiley. Programmet avslutas med den unika dokumentären Oona is my Daughter’s Name (1974) om Gunvor Nelsons besök på Carnegie Art Museum 1972, samt filmen Moons Pool (1974), vilken var under arbete då hon bjöds in till konstmuseet i Pittsburgh.

Last week at Oona’s bath. 1961, USA, 7 min, utan tal, 16 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.

Muir Beach. 1969, USA, 5 min, utan tal, 16 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.

Letters. 1972, USA, 11 min, utan tal, 16 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Canyon Cinema.

Penny Bright and Jimmy Witherspoon. 1967, USA, 4 min, utan tal, 16 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Canyon Cinema.

My Name is Oona. 1969, USA, 10 min, utan tal, 16 mm, barntillåten. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.

Oona is my Daughter’s Name. 1974, USA, 13 min, engelska, utan text, 16 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.

Moons Pool. 1974, USA, 15 min, engelska, utan text, 16 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.

About the programme:

AV-arkki’s screening presents experimental short films by Iranian-born artists and filmmakers. The works in the screening explore memory and place, inviting reflection on the role of art as a keeper of personal and collective memory, as well as a creator of new (sense of) space.

Shauheen Daneshfar’s Scented Rooms takes the viewer to Tehran’s oldest theater, once a vibrant cultural space, but forced to close its doors after the 1979 revolution. Through poetic imagery, archival fragments, and reenacted scenes with actors, Daneshfar’s film aims to capture – and release – the spirit of the past era and the forms of resistance smoldering in the theatre’s depths, thus reviving the dormant theatre.

In Azar Saiyar’s Helsinki–Tehran, a narrator born in Finland reflects on and dreams of Tehran. Saiyar skillfully weaves together various cinematic narratives, seeking to capture the (affective) knowledge of migration that passes from generation to generation.

In Sepideh Rahaa’s In Transition, we hear poetic monologues exchanged between two women. In the two visually elegant and melancholic images side by side, the women knit words and meaning into existence, generating space and significance in the world for each other.

Behzad Khosravi Noori’s film On the Dermis of History centers on a monument located in the middle of the Palestine Square in downtown Tehran. The sculpture is a memorial to the Palestinian struggle and, in particular, to the First Intifada, the Palestinian uprising of 1987–1993. Khosravi Noori uses the monument as a starting point to explore the relationship and history between two hyper-politicised countries through artistic research.

The screening is a collaboration between AV-arkki and Swedish Filmform, both of which are part of DINAMO – Distribution Network of Artists’ Moving Image Organizations. The title of the screening is a passage from a poem by Rumi, translated by Muhammad Ali Mojaradi.

AV-arkki

Om verket:

Leif Elggren är en av Sveriges mest egensinniga och visionära konstnärer. I över fem decennier har han utforskat gränser mellan konst och politik, kropp och makt, verklighet och dröm. Dokumentärfilmen skildrar Elggrens mångsidiga konstnärskap som omfattar dans, performance, installationer, ljudverk och berättelser. Vi får ta del av hans konstnärliga vision och ett livslångt ifrågasättande av hierarkier och normer – allt med svart humor, skärpa och ömhet.

About the evening:

To kick off these four days of screenings, performances, and discussions, we are very pleased to invite you to attend a magnificent opening session, gathering 6 rare films mostly presented in their Dutch premiere.

The performance at 8 pm will be a direct continuation of Broersen & Lukács’ projected work “Forest on Location”, similar to an apparition or incarnation in the Loods6 space, that of a voice travelling through spaces, through a forest or a place in a harbour where people arrived and departed, through our history.

The same programme will be screen two times, at 7PM and 8.30PM.

About the programme:

Irish shorts exploring power, place and belonging. From asylum seekers in Dublin to farmers fighting to hold onto the land, Roma families reclaiming space in Donegal to an intergenerational South Armagh reflection on conflict and memory, a drag artist seeks acceptance and a haunting oceanic reckoning with history. Selected from the 2025 Galway Film Fleadh Shorts Programme, curated by Holly Buckley: The New Policy Regarding Homeless Asylum Seekers (Dennis Harvey); Hole in the Stone (Holly Marie Parnell); Anziety (David O’ Carroll); Aggregat (MJ Whelan); Sam Rom (Katie-Ruby McLaughlin Robinson); Dragon’s Teeth (Lennart Soberon).

Notes by Sunniva O’Flynn.

Screening as part of the IFI Documentary Festival 2025.

Om visningen:

När mörkret faller visas Edy Fung: Siliconic Superhighway (2023, 17:33 min) En spekulativ visuell och ljudlig fiktion om kiselbaserade livsformer som färdas genom fem ekologiska stadier: “undervatten”, “jord”, “levande sand”, “damm” och “icke-jord”. Verket utforskar kisel inte bara som ett fysiskt material, utan också som en katalysator för att ställa etiska och existentiella frågor, såsom vilken roll våra (post)humana kroppar spelar i en maskindominerad värld.

Edy Fung (född 1989 i Los Angeles) är konstnär, forskare, musiker, curator och arkitekt. Hon beskriver sig själv som en post-disciplinär nomad som för närvarande utforskar informationens (im)materiella verkligheter. Fungs verk har visats brett på museer samt konst- och musikfestivaler.

About the programme:

Stranger than Fiction: Out of Place, Out of Time, a screening program by Nour Ouayda featuring work by Helena Girón & Samuel M. Delgado, Jorge Jácome, Lina Selander & Oscar Mangione, Riar Rizaldi

Saturday, 13 September 2025, 3pm – 4.30pm Zita Folkets Bio, Birger Jarlsgatan 37 Run time: 73 minutes, with an introduction by Nour Ouayda

As our experiences of reality are shaped by what is considered possible and impossible, familiar and unfamiliar, such boundaries are renegotiated when major disruptions take place: loss, displacement, war, exile, revolutions, natural and biological disasters. These events reshuffle our relationship to territory, to time, to value, and to others. When the frameworks, concepts, and tools we use to define our reality become obsolete, where do we look to find ways to draw the maps of the transformations we are experiencing?

This question is the starting point of Stranger than Fiction, a screening series and research on the ways non-fictional images and sounds produce speculative fiction to relate experiences of time and space that are constantly unsettled by catastrophes and major transformations. Each screening of the program presents a different selection and combination of films that explore this gesture across various times and territories.

Stranger than Fiction: Out of Place, Out of Time is the fifth iteration of this program, focusing on films that navigate spaces marked by various forms of extractivist violence. The program opens with Lina Selander and Oscar Mangione’s The Eye is the First Circle (2023), in which a silent trembling gaze drifts onto details of the Stockholm botanical garden, reshaping a rigid conservatory of living plants into an intimate and sensory place, intrinsically linking together acts of seeing, recording, and transformation. In A Hundred-Headed Dragon (2025) by Helena Girón and Samuel M. Delgado, we enter mythical space where subsonic communication between banana trees becomes audible to reveal layers of exploitation imposed by colonial economies in the Canary Islands. We then move into Jorge Jácome’s Flores (2017), where the intoxicating strangeness of a hydrangea flower invasion in the Azores archipelago becomes the post-apocalyptic setting to histories of mass displacement and dispossession. Finally, in Tellurian Drama (2020), Riar Rizaldi transforms the ruins of a radio station in West Java built by the Dutch East Indies government into the site of a weird fiction that conjures the ghosts of the exploited workers and the indigenous ancestral powers they hold.

About the programme:

This program brings together films that explore sensuality, nature, the body and romantic love, and their expression through the haptic medium of 16mm film.

Featuring a thought-to-be-lost film by Ronald Chase, one of the earliest gay films after Stonewall that “refused to see touch, affection, and sensuality only in pornographic terms”; a film by Chick Strand that explores exoticism and desire when observing the other; a seminal work by Stan Brakhage that reinterprets the Garden of Eden into something live, rotting, and visceral; a new work by Matthew Berka inspired by Constantine P. Cavafy and memories held within the body and recovered through touch; an anthropomorphised Lily by John Smith and Ian Bourn that presses itself against the screen’s surface; and a dream-like exploration of the female body by Gunvor Nelson, illustrative of the liberation of the body in the 1970s.

Programmed by Anna Higgins.

16mm prints and films from FILMFORM and LUX.

Om programmet:

Saara Ekströms videoverk Hypnos, 2024
8mm och 16 mm film, 9:11 min
I Saara Ekströms video Hypnos blir japanska Noh-teatermasker portaler till ett spirituellt, rituellt och psykologiskt tillstånd, i dialog med skogen. Här ryms fundamentala, existentiella frågor. Saara Ekström återkommer tematiskt till det omedvetna både som en mental kategori och ett lager i den kollektiva historiens och djuptidens väv.

Nicole Khadivi, Split Seconds
Digital video, 4k, surround 5:1, färg, 13:16 min, 2024
En ung flicka återvänder till vad som verkar vara hennes barndomshem. Platsen sätter minnen i rörelse om relationen till hennes far. Tid och rum rubbas. Minnen som dyker upp ekar ordlöst. Endast det som omges med tystnad är uttalat och ihågkommet.
Videon hade världspremiär på kortfilmsfestivalen i Oberhausen 2024, i klassen internationell tävlan.

De båda filmerna visas i en loop. Tag gärna med något att dricka eller äta från caféet.

Om visningen:

“Glitterfabriken” är en film om familj, tidens gång och hur drömmar och fantasi kan leva vidare i vardagens lämningar.

Mellan åren 1950 och 1970 låg Sveriges enda glitterfabrik i ett hus nära Västansjö i Ludvika kommun. Inne i fabriken tillverkades främst julgransglitter, men det gjordes också olika andra försök att följa årstidernas växlingar – kikare, solglasögon och dragkedjor. När fabriken lades ner blev huset hem åt regissören Alexander Rynéus morföräldrar – som nu också har lämnat tiden.

Tillsammans med sina föräldrar går Alexander igenom fabrikens gamla artefakter, och huset förvandlas till en skattkammare – och en plats för både avsked och upptäckt. Med en visuellt berusande estetik bjuder han in till 51 minuter av total närvaro. En påminnelse om att världen vi lever i faktiskt är en ganska förtrollande plats. Den rytmiska ropen från en kattuggla förstärker stämningen.

En färgstark meditation över stjärnor, natur och glittrande julgransdekorationer där det vardagliga får ett magiskt skimmer.

Svenskt tal. Engelsk text. 51 minuter + presentation

Fri entré och medlemskap behövs ej. Välkomna!

A film by Erik Pauser
Editing: Johan Söderberg

Sunday, September 7, 5–7 PM
Free admission. Limited seating. First come, first served.
Language: Swedish

The bar opens at 5 PM. We accept Cash or Swish. The screening starts at 5:30 PM and is followed by a conversation with Erik Pauser, Leif Elggren, and Catrin Lundqvist. The exhibition Our House is on Fire! is open the same day for everyone between 12–5:30 PM. During the screening the gallery doors will be closed.

We are showing the film about Leif Elggren in collaboration with Filmform and in connection with the exhibition Our House is on Fire! featuring Thomas Watkiss, Catrin Lundqvist, Monica Larsson, Leif Elggren, and curator Cecilia Andersson.

About the work:

In a forest I found myself lost
I found a forest full of loss
In myself I found a forest
a forest
a lost self
a forest as self

The title May Your Ripples Slowly Fade refers to that state of nomind, before consciousness defines, describes, and names what is. These vague precious moments, beyond time and space, when separation between past and present, here and there evaporate.

What a treasure, these brief moments, just before we are thrown back into linear thinking, with all its layers of memory and identity. Those brittle layers, as solid as a fleeting thought?
And then again, all possibilities unfold in an eternal moment,
always present, yet so hard to grasp,
when recognised….already gone.
here lies hope?

Gustaf Broms (1966), works in the borderlands between performance, video and installation, engaged with the exploration of the nature of consciousness, as manifested in the dualistic concepts of being NATURE (the biological process of body), and being MIND (as intellect interprets experience); investigating a language that transcends these cracks. He currently lives and works in the Vendel forest, exploring Being as a perforated reality.

About the screening.

Gunvor Nelson , who passed away aged 93 in January, is considered one of the most renowned figures in Swedish experimental cinema — though the definition itself is not without its paradoxes. In terms of nationality, Nelson made her first films in California and was active in the West Coast avant-garde scene, though she later returned to Sweden.

Nelson herself preferred to describe her works as “personal films” rather than experimental. Personal does not imply confessional. Rather, her films reveal the artist’s distinct gaze and her tactile relationship with the materiality of film — her own brushstroke.

A teenage admirer of Helene Schjerfbeck, Nelson offers a multifaceted depiction of the female life cycle, one that remains strikingly relevant today.

Screening programme:

Gunvor Nelson & Dorothy Wiley: Schmeerguntz (1966, 15 min)
The debut film by Nelson and her friend Dorothy Wiley is sharp in its critique and raw in its physicality. As young mothers, they were frustrated by the gap between the messy reality of their daily lives and the sanitized, idealized images of motherhood pushed by American television.

Gunvor Nelson: Frame Line (1983, 22 min)
Nelson’s first collage film expresses a sense of alienation in her native country. Black-and-white photographs of Stockholm and its inhabitants are transformed into new visual material. In animation, Nelson discovered a new way of probing reality.

Gunvor Nelson: Red Shift (1984, 50 min)
Filmed in her parents’ home in Kristinehamn, Red Shift features Nelson herself, her mother, and her daughter Oona. Across generations, the film weaves together themes of aging, care, responsibility — as well as love and guilt, resonating through excerpts from letters written by Wild West gunslinger Calamity Jane to her daughter.

Tytti Rantanen

Om programmet:

Welcome to an evening of music + a screening presented by Scaling at Augusten

Saturday, 30 August

19:30–22:00 (first act 20)

Please join us for the season’s first event of Scaling. The event marks the first in a series of four taking place throughout fall 2025, and the twelfth installment of the series. For this edition, we return to Augusten – the theatre stage, cinema, and rehearsal space – located in the heart of Augustenborg.

Scaling presents:

20_14 assembly w / Emil Elg / Rune Kielsgaard (live)

Charles Verni (live)

Johanna Billing, ‘Magical World’ (screening)*

*

80 SEK (swish + mobilepay at the door)

Om programmet:

Den goda maten: Konstnärspresentationer, samtal och filmvisning
30 augusti 2025
Föreläsningar och samtal
På engelska
Den goda maten är ett flerårigt projekt som handlar om konst, mat och miljö och som arrangeras av Kin museum för samtidskonst i samarbete med Food Art Research Network. Tio konstnärer, forskare och curatorer från olika delar av världen kommer att samlas i Giron/Kiruna för att inleda Den goda maten i augusti 2025. Projektet kommer sedan att utvecklas under de kommande åren genom nya konstverk, filmvisningar, evenemang, publikationer och annat med Åsa Sonjasdotter, Cooking Sections, Elia Nurvista, Fernando García-Dory och INLAND, Keg de Souza, Kultivator, Myvillages, Olga Tsaplya Egorova, Natalia Shapkina, Victoria Harnesk och curatorerna Madeleine Collie och Maria Lind. Den goda maten är en del av Kins fleråriga tematiska tråd Den kritiska zonen.

Kl 13:00
Plan 5
Deltagarna i projektet Den goda maten är på plats på Kin i Kiruna för att presentera sig själva och sin praktik. Presentationerna följs av ett samtal om projektet modererat av Madeleine Collie, curator, och Maria Lind, curator och chef på Kin.

Kl 15:00
Plan 5
Filmvisning av Cultivating Abundance, en film av Åsa Sonjasdotter.

Om filmen: Cultivating Abundance (64 min, 2022)
Med etableringen av Svenska fröföreningen i Svalöv 1886 uppfanns en modern metod för växtförädling som än idag används av i stort sett alla växtförädlingsindustrier världen över. Filmen inleds med en serie restaurerade fotografier från de allra första växtförädlingsexperimenten i Svalöv. Den följer växtförädlaren Hans Larsson och föreningen Allkorns arbete med att återodla de sädesslag av traditionella bondesorter som övergavs i och med införandet av det moderna jordbruket. Filmen öppnar för en reflektion kring vilka konsekvenser detta metodskifte skulle komma att få för mänskliga och mer-än-mänskliga relationer. Hur kan de odlade relationerna, som har blivit så viktiga för människan, förstås?

Om utställningen:

För tredje året i rad bjuder Katrineholms Konsthall i nära samarbete med Scenkonst Sörmland och Sörmlands museum in till Konstbiograf.

Vår biograf är självklart kostnadsfri och du kommer och går som du vill. Se alla filmer i ett sträck eller någon åt gången.

Under drömåret 2025 är vi särskilt intresserade av rörelse där kameran både dokumenterar och agerar medskapare.

I fem filmer får vi följa kroppen i mötet med naturen med maskinen vi byggt och den nya tekniken vi uppfunnit. Kroppen i relation till sig själv och i relation till andra.

Oavsett om du har hjul eller larvfötter, två håriga ben eller fyra träiga vill vi önska dig en dansant start på höstterminen.

Medverkande konstnärer:

Amanda Billberg

Daniel Westlund

Ella Posti

Johanna Billing

Växa

I utställningen Hårda tungor utforskar tre samtida konstnärer stenens roll som historieberättare och bärare av budskap. Konstnärerna belyser hur sten inte bara är ett fysiskt medium att mejsla fram skulpturer från, utan också ett material med en egen röst. Samaneh Reyhanis flödande och harmoniska marmorskulpturer präglas av en dualitet mellan det förföriska uttrycket och det råa naturmaterialet. Ulrika Sparre utforskar relationen mellan människa, natur och andlighet genom skulptur och ljudverk; ofta med fokus på existentiella och filosofiska frågor. Yemisi Wilson är klassiskt skolad skulptör som arbetar i marmor, alabaster och porfyr för att skapa figurativa verk som reflekterar över det kollektiva undermedvetna och våra empatiska förmågor som människor.

Om festivalen:

Föreningen Music for the Eyes har tidigare presenterat konserter i Karlstad, och i sommar arrangeras en musikfestival. Festivalen äger rum i den unika miljön i Långbans Gruvby utanför Filipstad, och presenterar några av de mest intressanta namnen inom alternativ musik just nu.

Långbans Gruvby är världens mest mineralrika plats och än i dag upptäcks här nya mineral. En plats där det från 1500-talet och fram till 1970-talet pågick en aktiv gruvdrift. Under dessa århundraden färdades ljudvågor och frekvenser över området, som sedan dess har det varit tyst.

Under två dagar i augusti kommer dessa rum och miljöer återigen fyllas med ljud, musik och konst. På området finns en liten biograf där konst och musikfilm kommer visas. Experimentell och alternativ musik/kultur är något som sällan hörs på landsbygden och här vill man ge både lokalbefolkningen och tillresta helt nya intryck

Mer information om programmet:

Ett tvådagars publikt evenemang med föreläsningar, samtal, workshops och filmvisning.

I en tid präglad av ekologisk kollaps och ett allt snabbare klimatförfall kan det kännas allt svårare att upprätthålla ett hopp om framtiden. Men förändring uppstår ofta ur kris, ur en djup förståelse för ömsesidigt beroende och solidaritet. Utifrån detta perspektiv bjuder vi in till ett tvådagarsevenemang om konstnärliga och hållbara praktiker, med fokus på kollektivitet och gemenskapsbyggande som våra starkaste verktyg för motståndskraft och för att återta hoppet – och för omställning mot ekologiska och socialt rättvisa framtider.

Delta tillsammans med konstnären Sybille Neumeyer och inbjudna gäster i detta tvådagarsevenemang med föreläsningar, presentationer och workshops på Konstmuseet i Skövde.

Information about the festival:

The festival commemorates the 40th anniversary of the UN World Conference on Women held in July 1985 through a thought-provoking 11-day programme featuring exhibitions, conversations, films, workshops and performances.

This artistic retrospective examines the Conference’s legacy and creates space for fresh dialogue around the modern-day challenges faced by women. An initiative of the Alliance Française de Nairobi and Goethe-Institut Nairobi, in partnership with UN Women Eastern and Southern Africa, supported by the Franco-German Cultural Fund.

More information about the screening:

Since the late 1960s at the latest, many people have come to West Germany — and in some cases also to East Germany — from Turkey for political reasons. Among them were students, artists, and individuals fleeing political persecution. This chapter of Turkish-German migration history remains largely unknown and poorly documented.
The third chapter of THE PAST IS NOT ANOTHER COUNTRY focuses on political exile from Turkey and brings together three historical film works that help fill gaps in the archive:

ALAMANYA is a photo film that pairs images of Turkish labor migrants with a song by exiled musician Cem Karaca.

ICH WILL KEINE LIEDER MEHR HÖREN, SINGEN WILL ICH portrays Turkish artists such as composer Tahsin Incirci and painter Hanefi Yeter, who live and work in Berlin.

ULKOMAALAINEN / YABANCI tells the story of a Turkish migrant worker in Helsinki, departing from conventional migration narratives: for the protagonist, the past is not an idealized “homeland,” but a politically charged history that continues to shape life in exile. Brief introductions will provide context for the films.

Om programmet:

bleed presents bleed: a large-scale sculptural installation in Krossverket which acts as a stage for a series of actions. Inviting artist peers for performances, interventions, activations and presentations, the content pours from a pulsating wound, leaving a mess of authorship behind. Attention-extractivism, traps of identity construction and personal optimization run as a theme throughout. bleed: is a sculpture, a stage, a programme and a disorder. An unwanted desire, an un-itched itch, bleed: is a somewhat visual arts programme bleeding out into the daily lives of Norberg.

Participating artists in bleed:

bleed

Husbands

OMSK Social Club

Tiran Willemse

Asta Lynge & Matilda Tjäder

Coyote

Dorota Gawęda and Eglė Kulbokaitė

Eloïse Bonneviot & Anne de Boer

Felix Riemann

Gigi

Mandus Ridefelt

Mati Jhurry

Oda Haugerud

Relm Arrowny

S McEvoy

The Centre for the Fictitious Ante Facto

About the programme:

Selected by aemi for Docs Ireland, this screening brings together three recent works, each radically different but engaging with humour and performance in ways that unravel our expectations. The programme opens with Roxy Farhat and Zhala Rifat’s Acting Woman in which two women adopt a single pose and then hold it, locking the viewers as well as themselves into a silent struggle with the camera. This is followed by Omar Chowdhury’s BAN♥️ITS, one of the most notable highlights at this year’s IFFR, which effectively blurs the lines between documentary and fiction in its depiction of a group of outlaws on the borders of Bangladesh and India who are obsessed with Heath Ledger’s Joker. The programme closes with the premiere of The Laughable, a new experimental documentary by artist and filmmaker Sarah Browne that explores what is laughed at, and who has the power to laugh, through the performances of six disabled comedians. In the absence of either a laugh track or a live audience for the recording, the question falls to the collective cinema audience.

This screening will be followed by a Q&A with artist and filmmaker Sarah Browne led by aemi co-director Alice Butler

In tribute to Swedish filmmaker Gunvor Nelson, who passed away in January this year, Olhar de Cinema presents one of her most renowned films, regarded as an important touchstone in American avant-garde cinema of the 1960s and ’70s. In this intimate piece, created with her own daughter, overlapping images, repeated words, and the sonic disintegration of a name evoke the rhythmic experience of childhood – blending dreams, play, and the free exploration of the world. (C.M.)

Gunvor Nelson was one of the most celebrated filmmakers in the American avant-garde scene. A Swedish artist who settled in California, Nelson passed away earlier this year, leaving behind a distinctive body of work often shaped by personal experiences, as seen in My Name Is Oona (1969) and Moons Pool (1973). In the 1990s, she returned to Sweden, embraced video art, and was rediscovered within the art world as a major influence in the visual arts. She also taught for two decades at the San Francisco Art Institute, leaving a lasting impact on generations of students.

Om utställningen:

I medeltida källor finns många exempel på ett djupt rotat hat mot kvinnor. De betraktades som svaga, luststyrda och särskilt mottagliga för demoniskt inflytande – inte minst under menstruation. När kyrkan och staten ville ta kontroll över barnafödande och medicinsk kunskap blev kroppslig hälsa en manlig angelägenhet. De personer man tidigare vänt sig till för kunskap om läkeväxter och vardagliga ritualer misstänkliggjordes när den folkligt förankrade, oskadliga magin förbjöds.

I dag är människor friare att skapa sina egna sammanhang. Vissa vänder sig till folkmedicin, gamla ritualer eller förkristen tro – inte för att rekonstruera det förflutna, utan för att utmana samtida maktstrukturer.

På Apotekshuset – en plats laddad med medicinhistoria – visas verk av Jyoti Mistry, Marte Aas, Nadine Byrne och Olivia Plender som undersöker historien, vår samtid och det som kanske väntar bortom den.

Om programmet:

Welcome to an evening of music and films presented by Scaling and Fuxia 2 at Augusten

Saturday, 14 June

16–21 (first act at 16:30)

Scaling presents:

Mija Milovic (live)

Jonas Torstensen (live)

Lou-Andrea M. (DJ)

Ann Rosén, Vardagssekvenser (screening)

Luke Fowler, Pilgrimage from Scattered Points (screening)

Fuxia 2 presents:

Maja Li Härdelin, Skilda Världar (screening)

80 SEK (swish + mobilepay at the door)

Artwork by Mathias Tang

Fingerfood by Knækkeheksens Servering

SCALING is an artist-run, ambulatory series and platform for sound and live experiments in Malmö. Arising out of the eponymous broadcast on Retreat Radio, the live version of Scaling debuted in fall 2022 and has since been a pendulum-like operation, oscillating between intimate and makeshift locations, local and international practices whilst activating an indivisible space for listening.

Fuxia 2 is a collective platform seeking to bridge Malmö’s cultural scene with artistic processes from Latin America and the South(s) of Europe. While it started as an itinerant project, Fuxia 2 now runs a physical space, where they host exhibitions, performances, parties and public encounters. Embracing both humor and dissent, Fuxia 2 fosters the creativity sparked by shared obsessions and nightlife experiences.

Retreat Radio is an independent, non-commercial radio station, broadcasting from Malmö, Scandinavia and beyond.

Scaling is supported by Malmö Stad

With thanks to Filmform and The Modern Institute, Glasgow

Hur man bygger en nation: en film- och samtalskväll i samarbete mellan Filmform och MDT

Med utgångspunkt i Skeppsholmens militära historia utforskar detta filmprogram, med material ur Filmforms arkiv, relationen mellan konst och kultur – och krig och beväpning. Vi undersöker hur dessa sfärer samverkar och används som verktyg i skapandet och förstärkandet av nationer.

Just nu bevittnar vi hur konst och kultur systematiskt får minskat stöd, samtidigt som de nationella försvarsbudgetarna växer – ofta på bekostnad av just kultur- och välfärdsprogram. Och det sker i länder i det globala norr, inte minst i Sverige. När staten sanktionerar förstörelse eller nedmontering av konst har det historiskt ofta varit ett sätt att omdefiniera sig själv och symboliskt försvara sin föreställda identitet. Detta avspeglas i ökade militärbudgetar och en tilltagande militarisering och övervakning i vår vardag. På så vis sträcker sig statens gränser – som vi ofta tänker oss endast som linjer på kartor eller i landskap – även till våra kroppar, beteenden och konstkanon. Staten försvarar sig både inifrån och utifrån, med både mjuka och hårda medel.

I samtal med filmerna Sicherheit av Saskia Holmkvist, Ellen Nyman & Oprea Corina och Scented Rooms av Shauheen Daneshfar fördjupar vi oss i dessa frågor, och fler.

Efter filmvisningen följer ett modererat samtal som tar avstamp i filmkvällens tematik.

Program

19:00 – 20:00: Sicherheit av Saskia Holmkvist, Ellen Nyman & Oprea Corina och Scented Rooms av Shauheen Daneshfar

20:15 – 20:45: Modererat samtal. Gäster meddelas senare.

SICHERHEIT
av Saskia Holmkvist, Ellen Nyman, Oprea Corina

Sverige är, räknat per capita, en av världens största vapenexportörer – samtidigt som landet marknadsför sig som en fredsnation på den globala scenen. I filmen Sicherheit (tyska för ”säkerhet”) bygger upphovspersonerna, som en del av filmens narrativ, en kopia av ett av Sveriges mest sålda handhållna vapen. Verket är skapat i samarbete mellan Saskia Holmkvist, Ellen Nyman och Corina Oprea och lyfter fram hur den koloniala moderniteten konstrueras i den svenska självbilden.

Genom ett forskningsbaserat arbetssätt försöker filmskaparna ge den svenska vapenindustrins bild ett kontextuellt djup. Genom att knyta den till människor och platser som är viktiga för vapenproduktionen – som Karlskoga, Luleå och Göteborg – samt till händelser vars visuella och tematiska skärningspunkter visar hur västvärldens säkerhetsbegrepp hänger samman med migrationsvägar, sätts historien på prov i ljuset av samtiden. Filmen skapar förbindelser mellan etablerade diskurser och öppnar för transkulturella och politiska omtolkningar.

Filmens titel refererar till sociologen Zygmunt Baumans användning av begreppet Sicherheit, där han beskriver hur säkerhetslösningar bygger på en falsk trygghetskänsla – som endast kan ”kompenseras” med mer säkerhet, eftersom de i sig skapar mer rädsla, vilket i sin tur driver på konflikteskalering. I arbetet med filmen kopplas frågor om säkerhet, migration och vapenexport samman för att närma sig Sveriges självbild.

Språk: Svenska, engelska, serbiska och arabiska
Textning: Engelska
Längd: 21:57 min
År: 2017

ABOUT THE ARTISTS

Saskia Holmkvist

Saskia Holmkvists konstnärliga praktik kretsar kring att undersöka översättningens gränser med utgångspunkt i översättandets metoder och hur dessa påverkar relationer och historiska förlopp – särskilt med avseende på handlingsutrymme och agens. Hennes verk kombinerar inslag av etnografi och teater, och resulterar i filmer och performanceverk som relaterar till tidigare konstverk, språk och omstridda historiska narrativ. Genom att zooma in på gester, fragment och skev information skapar hon förskjutningar i historieskrivningen, och performativa översättningar blir en del av praktikens estetiska och teoretiska väv.

Hennes arbete bygger på långsiktig research, där skapandet alltid utgår från samarbeten med människor från olika bakgrunder över längre tidsperioder. Dessa personer – som ofta också blir vänner – betraktar Holmkvist som de verkliga aktörerna för det transformativa i verken. Tillsammans skapar de icke-linjära narrativ som föreslår alternativa läsningar och möjligheter, där dokumentärt material ställs mot fiktion och muntligt berättande.

Hon arbetar i en cirkulär förbindande rörelse, där teman som historisk utplåning och översättningens begränsningar knyts samman genom kritiskt lyssnande, spekulativa samtal och repetitioner – och gestaltas i performance och filminstallationer. Exempel på detta återfinns i verk som Margaret (Back Translation), Blind Understanding – New Commentary (2009–2019), Procession Action Tour (2018), samt i tidigare videoverk som System (2001) och Interview with Saskia Holmkvist (2005).

Corina Oprea

Corina Oprea är curator, redaktör och pedagog med fokus på samtidskonst, visuell kultur och performance. Hon är medredaktör för boken Climate: Our Right to Breathe, och har varit redaktör för L’Internationale Online, den digitala plattformen för forskning och konst inom ett nätverk av över 15 ledande europeiska museer och konstinstitutioner. Hon har också varit universitetslektor vid HDK-Valand i Göteborg.

Mellan 2017 och 2018 var hon konstnärlig ledare för Konsthall C i Stockholm, med ett program kring avkolonisering i Norden. Corina har en doktorsexamen från University of Loughborough i Storbritannien, med avhandlingen The End of the Curator – on curatorial acts as collective production of knowledge. Hon är även curator för Timișoara 2023 – Europeisk kulturhuvudstad och för den storskaliga invigningsutställningen Chronic desire – Sete cronică. Född 1981 i Bukarest, bor och arbetar hon i Stockholm.

Ellen Nyman

Ellen Nyman är en svensk skådespelare, regissör och dramatiker, född 1971 och utbildad vid Skådespelarskolan på Århus Teater 1997. Hon har varit verksam i både Danmark och Sverige och medverkat i över 30 teateruppsättningar, ett flertal filmer, tv-produktioner och performanceverk.

Utöver sitt arbete på scen och film har hon skapat egna konstprojekt – ofta i form av politiska aktioner, happenings och videoverk. Hennes verk har ställts ut på flera museer och hon har undervisat vid olika konsthögskolor samt varit verksam som föreläsare, debattör och översättare.

För närvarande är Ellen bosatt i Sverige, där hon har regisserat vid bland annat Malmö Stadsteater, Teater Tribunalen och Folkoperan.

SCENTED ROOMS

År 1979, under och efter den islamiska revolutionen i Iran, sattes ett stort antal biografer och teaterscener i brand av extremistiska revolutionärer eller stängdes ner för gott. Många konstnärer och kulturarbetare tvingades därför att överge sina yrken. Detta fenomen kan ses som ett försök från regeringens sida att ytterligare omforma landets kulturella identitet. En av de teatrar som stängdes var Tamashakhaneh Tehran, landets äldsta moderna teater byggd 1915. Genom att återvända till denna teater vill filmen rikta uppmärksamheten mot en kvävd social kultur. Genom tålmodiga observationer och metaforiska uttryck förs det här bortglömda temat åter i ljuset.

Förutom att referera till historiska och faktiska händelser genom arkivmaterial och intervjuer, använder konstnären poetisk text och bildspråk samt koreograferade inslag för att frilägga det abstrakta kollektiva minnet av teatern och den tidsepoken. Syftet är att bjuda in publiken till att bevittna hur något som länge varit tyst får uttryck igen.

Scented Rooms berättar sin historia genom poetiskt och metaforiskt språk, genom att återvända till teaterns interiöra arkitektur, samt genom att bläddra bland arkivmaterial och historiska skeenden. Filmen betraktar övergivna objekt som finns kvar i byggnaden och visar både originalinspelningar från tiden och iscensättningar filmade i en teatersal i Stockholm – som representerar de skådespelare som förtryckts och förbjudits att arbeta. Genom intervjuer med människor lyfts dåtida händelser fram. Filmen undviker en rent didaktisk ton och förhöjer istället de faktabaserade referenserna med ett poetiskt bildspråk.

Genom att använda 35mm-film eftersträvar filmen en särskild estetik som kan förmedla minnets känsla från den tiden. Då celluloidfilmen genomgått en nedbrytningsprocess fungerar den i sig som en medskapare till bilden och minnet av teatern.

Språk: persiska
Undertexter: engelska
Längd: 30:00 min
År: 2023

ABOUT THE ARTIST

Shauheen Daneshfar

Född i Teheran, Iran 1988, är Shauheen Daneshfar en konstnär, filmskapare och fotograf som arbetar mellan Stockholm och Teheran. Med ett fokus på analoga material undersöker hans verk minne, poetiska bilder, film och stillbilder samt deras korsningar. Hans arbeten använder olika material och verktyg såsom celluloidfilm, alternativa kemiska processer och andra typer av teknologiska enheter för att uppnå en poetisk och melankolisk estetik. Han studerade fotografi innan han gick med i den iranska ungdomsfilmsällskapet (IYCS) för att lära sig filmens alla aspekter. Hans kunskaper fördjupades genom en kandidatexamen i filmteknik vid Konstuniversitetet i Teheran och en masterexamen i Film och Media vid Stockholms konstnärliga högskola. Han var med och grundade det oberoende filmföretaget Rum Film, baserat i Stockholm.

About the special film programme:

And the afternoon at the MM Centre is quite unique. At 4 pm, a member of the jury of the Student and Croatian Film Competition, co-founder of the Vienna festival Tricky Women/Tricky Realities Waltraud Grausgruber prepared a special film programme under the title ‘Moms on Fire and Other Acts of Liberation’ that opens up space for female and gender non-conforming perspectives – images that irritate, challenge and transform, question social conventions and explore alternative ways of seeing, and whose focus is bodies, relationships and biographies in flux. The programme is named after the film by Joanne Rytel, but also includes works by other women masters of classical and contemporary animation such as Marta Pajek, Noémie Marsily and Carla Melo Gampert. Special mention should be made of Madame Potatoe by Emma Calder, who unfortunately left us forever last year. Personal, political and feminist, the film caused a sensation in 1983 with its uncompromising portrayal of women’s liberation and creativity in the context of questioning the media spectacle and representation of success. Grausgruber will personally present her programme and the festival.

Schmeerguntz
USA 1966. Directors Gunvor Nelson and Dorothy Wiley. 15min. Digital (restoration)

The Woman’s Film
USA 1970. Directors Louise Alaimo, Judy Smith, Ellen Sorren. 40min. Digital

Janie’s Janie
USA 1971. Directors Geri Ashur, Peter Barton, Marilyn Mulford, Stephanie Palewski. 25min. Digital

Across non-fiction and avant-garde film, women on the cusp of the feminist movement’s second wave began to analyse the problems they faced in their daily lives. These three films embodied an emergent collective feminist voice using distinct strategies: collage, disruption and self-narration. These incendiary films diagnosed and illuminated women’s shared oppressions through agitational montage of glossy advertising images and housework’s unglamorous muck in Schmeerguntz, and and strategies of feminist consciousness-raising in The Woman’s Film and Janie’s Janie.

The allure of moving images to capture the rhythm of cities’ mechanisation and the pace of industrialisation is well captured throughout the history of cinema. The harmonisation of movements between transport, pedestrians, vendors and synchronisation of traffic is operatic as it is symphonic. But what if the pace and beat of a city is jazz; more riff and scat – expressions of cacophonies that attest to the impulses of survival, its underbelly exposed alongside the gleaming promises that are foiled. The itchy city congestion of “hustlers and hawkers” slips and glides between the bodies of passersby and dodge through the shadows of buildings – their “low frequency” counterpoint the high notes of urban grandeur.

This presentation draws on the film practice of Jyoti Mistry and her collaboration with spoken word artist Kgafela oa Magogodi, inviting the proposition of film practice as an expansive research form. Film practice not singularly as a mode of documentation or evidence gathering nor solely an instrument of story, but as an exploratory and expository method. What are the affordances of film practice to urban studies that enrich and expand an understanding of both and capture the experience of the urban?

The event includes the screening of ‘When I Grow Up I Want to be a Black Man’ (10 minutes) and ‘i mike what i like’ (50 minutes), followed by a 30 minute Q&A between Jyoti Mistry, Catalina Ortiz and Tim Waterman.

“Throughout the history of cinema, moving images have been used to show the energy and flow of city life. The harmonisation of movements between machines, people and traffic is as operatic as it is symphonic. But what if a city’s rhythm is more like jazz – messy, unpredictable and full of improvisation?”
Jyoti Mistry
University of Gothenburg

Speaker

Jyoti Mistry is Professor of Film at the University of Gothenburg. Her work explores film as research and artistic practice. Recent films include We Come in Peace, They Said (2024), which premiered at the Glasgow International Short Film Festival, Loving in Between (2023) at Locarno, and Cause of Death (2020) at Berlinale. Mistry’s current research focuses on indigenous Sámi schools in Sweden’s colonial history. She is a 2022 FilmForm Award recipient and a Leverhulme Visiting Professor at SOAS.

Chairs

Catalina Ortiz is Professor of Critical Urban Pedagogy and Director of UCL Urban Laboratory. She is an urbanist who is passionate about spatial justice. Her research uses decolonial and critical urban theory through knowledge co-production methodologies mainly in Latin American cities. Her work revolves around urban pedagogies, planning for equality and southern urbanisms. Her articles have been published in several journals including the International Journal of Urban and Regional Research, Planning Theory, Environment and Urbanization, Urban Studies, City, Cities, and Transactions of the Institute of British Geographers. She is one of the editors of Urban Studies and a trustee of the charity, Latin Elephant.

Tim Waterman is Professor of Landscape Theory and Inter-Programme Collaboration Director at the Bartlett School of Architecture, UCL. He is Vice-Chair (and former Chair) of the Landscape Research Group (LRG). He is also a former Vice-President of the European Council of Landscape Architecture Schools (ECLAS) and a former Non-Executive Director of the digital arts collective Furtherfield. He is currently working on a tetralogy of books on the world-making, image-making and taste-making imagination, the first of which is titled Reworlding: Planetarity and Design Imaginaries. He is the author of Fundamentals of Landscape Architecture, now in its second edition and translated into several languages, and, with Ed Wall, Urban Design, also translated into several languages. He has recently edited three collections: Landscape and Agency: Critical Essays with Ed Wall, the Routledge Handbook of Landscape and Food with Joshua Zeunert, and Landscape Citizenships with Jane Wolff and Ed Wall. His most recent book is The Landscape of Utopia: Writings on Everyday Life, Taste, Democracy, and Design (2022). His writing has appeared in a variety of journals including the Journal of Architecture and Landscape Architecture Magazine.

Den 2 juni 2025 fyller Stig ”Slas” Claesson (1928-2008) 97 år. Vi firar hans födelsedag med en vandring i Klarakvarteren som försvann, och berättar om platser där Stig arbetade och studerade från 1945.

Vi inleder med att visa kortfilmen Odjuret om Sergelhuset från 1953, av Olov Grönstrand och Nils Olsén, plus bilder i Konstakademiens bibliotek, Fredsgatan 12/Jakobsgatan 27 C.

I centrum för berättelsen står Mejan, eller Sergelhuset, där Konstakademiens utbildning låg. Det var där Stig utbildade sig till konstnär och fick vänner för livet. Vi berättar om tre av hans kamrater från Konstakademien: Zenia Larsson (1922–2007), Birgitta Liljebladh (1924–2014) samt Svenolov Ehrén (1927–2004).

Då som nu var en högre konstnärlig utbildning en tummelplats för diskussioner om konst, liv, politik och aktivism. De unga konstnärerna ville ut i Europa.

Nils Claesson och Mats Granberg

Hållplatser på vandringen:

Inledning på Konstakademien, Fredsgatan 12/Jakobsgatan 27 C
Sergelminnet av Göran Strååt, Sergelgatan 33
Klara kyrkogård (Klara Folkets Hus, Klara Västra Kyrkogata 17 samt FiB:s redaktion, Klara Västra Kyrkogata 5)
Aftonbladets och Stockholms-Tidningens redaktioner samt Tennstopet i Klara, Vattugatan 8 resp 12
Lantbruksförbundets byggnadsförening, hörnet av Drottninggatan/Vattugatan

-True to Life – an echo
With Gunvor Nelson and Felicia Sjögren
Curated by Lucie Gottlieb
19:00-20:00

Screening of True to Life (2006) by Gunvor Nelson, with a live sound performance by Felicia Sjögren. In True to Life, Nelson’s camera enters a quiet yet vibrant dialogue with the flowers in her garden — creafng a drama of colours, rhythm, life and death. Approaching the film as a score and acuned to the original noises, silences and in-betweens, Sjögren weaves its original sonic fabric into her live composition. An intimate audiovisual conversation on decay, return, and the fragile persistence of life unfolds.

Thanks to Filmform.

Gunvor Nelson
Gunvor Nelson (1931–2025) was a pioneering figure in American avant-garde cinema. Born in Kristinehamn, she moved to California in 1953, studying and later teaching at the San
Francisco Art Insitute. Her work, often described as “personal cinema,” merged intimate experiences with universal questions. Exploring feminism, family, memory and transformation,
Nelson left a lasting legacy in experimental film.

Felicia Sjögren
Felicia Sjögren is an artist working with sound and the camera. She has a background in ecoactivism where she spent over a decade working in different constellations of anarchist projects. She is currently studying Electroacoustic Composition at Royal College of Music in Stockholm. A deepened listening and the relafonship to place/space and time is a central aspect of Sjögren’s practice. FELICIA SJÖGREN

Om utställningen:

I Pieter Bruegels den äldres målning The Land of Cockaigne (1567) ligger tre kroppar utsträckta i skuggan av ett träd. De har lämnat arbetet för en stunds vila. De overksamma männen ligger nära både en gris och ett ägg med två fötter. Maten växer bokstavligen på träden, det finns ett slags överflöd i bilden. Cockaigne är ingen en egentlig plats utan tillhör fantasins geografi med ursprung i medeltiden. Här kan de utslitna kropparna få vila, här räcker maten alltid till alla. Det är en manifestation av drömmen om en värld där lyxen fördelas lika.

I utställningen Aggregat återfinns Bruegels återgiven som en badhandduk. Här ingår också delar av Frida Klingbergs Bastu för arbetslösa. Ett mångårigt verk i flera delar inom vilket Klingberg lät anställa arbetslösa personer för bastubad och samtal om vilka erfarenheter och kunskaper man får om samhället genom att inte arbeta. I utställningen återfinns ett ljudverk och en frottéhandduk som användes under flera av bastubaden.

I Aleksandra Kucharskas blyertsteckning Utan titel från 2025 gestaltas torgmark. Här finns ett stilla ljus. Gråskalan är jämn och kontrasterna få när ett ögonblick från fötternas vardag gestaltas. I utställningen visas även Kjell Nilssons stildokumentär Storstadens fötter från 1952. Kameran följer fötter som går i trappor och på gator liksom statyfötter och balletdans.

Idag ägs torgmark inte sällan av riskkapitalister och andra privata fastighetsägare, ofta med företagsadresser långt från södra Stockholm. Att snart sagt varje torgsten gjorts till objekt för spekulation väcker såväl sociala och politiska som estetiska frågor. I utställningen återfinns också en bastu ritad och byggd av arkitekterna Thomas Paltiel och Carl Fransson som håller öppet för allmänheten under tiden för utställningen. Bastuns väggar utgörs av kvadratiska betongplattor från Riksdalertorget utanför medborgarhuset, som just nu renoveras. Efter utställningen blir plattorna återigen torgmark.

Under asfalten, en sandstrand. Under torgmarken, en bastu.

Medverkande konstnärer: Centrum för kritiska fritidsstudier, Frida Klingberg, Aleksandra Kucharska, Kjell Nilsson, NON och Thomas Paltiel och Carl Fransson
Curator: Centrum för kritiska fritidsstudier (CFKF)
Utställningstekniker: Lina Lundquist

“Landscape(s) Reconsidered” looks at how the notion of landscape, from a broad variety of cinematic perspectives, has been renegotiated, altered and processed by experimental filmmakers. In Gunvor Nelson’s Light Years Expanding, a road movie of sorts, a primarily horizontal movement, live-action animation and meticulous sonic experimentation create a playful, intense and multilayered rendering of the Swedish rural landscape. In Jun’ichi Okuyamas multi-image film Movie Watching, shot on 35mm and projected on 16mm, we see a horizon and a seascape undergoing transformations via the use of vertical shifts and an intricate collage method. In Impromptu Rose Lowder rewound the reel several times in the camera while filming, creating a distinctive temporal fluidity in relation to the locations she visited. In the last film, Landskap, Claes Söderquist examines the flows and densities of water and vegetation in the southern Swedish countryside, stressing duration, variation in light and seasonal shifts, and ultimately the primordial act of looking: “I didn’t want to create any natural poetry; rather I attempted to undress nature, to examine it.”

This program celebrating the launch of MFJ No. 81 “Dedication” consists of works discussed in the issue. Reflecting themes of grief and resilience, the program includes work from recently departed artists who left their indelible mark on experimental film history, alongside new work from emerging filmmakers who push film language to its ecstatic limits.

Gunvor Nelson MY NAME IS OONA (1969, 10 min, 16mm-to-DCP)
“Transitions were extremely important to Gunvor. She was always thinking about how to enter the front door of an image and how and when to get out. A shot was like an airport and the arrival and departure times of every single plane were critical. Otherwise there might be too much chaos on the tarmac! […] Gunvor once explained to me that when you finish editing your film, you will feel ecstatic. Then, there will be a profound sense of loss. To be inside the making of a film is an incredibly consuming fusion of the intellectual and the artistic. No matter what is going on in your home or in the world beyond, you have your film, and that, sometimes, is enough.” –Lynne Sachs, “Gunvor Nelson (1931-2025)”

GLITTERFABRIKEN – en historia om ett hus.
Filmen Glitterfabriken är berättelsen om ett hus nära Västansjö i Dalarna som mellan åren 1950 – 1970 inhyste Sveriges enda glitterfabrik.
En färgsprakande meditation över stjärnor, naturen och julgransglitter där allt det vardagliga får ett magiskt skimmer, berättad av filmaren och regissören Alexander Rynéus.
GLITTERFABRIKEN visas på Älvdalens Biograf onsdag 7 maj kl 13:00 (51 minuter). Ingen kostnad.
Efter föreställningen bjuder vi på Biofika i Salem där du får tillfälle att träffa Alexander och kanske några av skådespelarna.
VÄLKOMMEN!

20.30-22.00 Film: Odla överflöd, Cultivating abundance, Regi Åsa Sonjasdotter
Filmsamtal med regissör Åsa Sonjasdotter från NOrdBruk. Filmen skildrar uppfinningen av växtförädling i monokulturer som den utfördes på Svenska Utsädesföreningen från 1880-talet. Metoden byggde på idéer om genetisk ”renhet” och ”originalitet”, en kvasi-vetenskap som ligger till grund för dagens frölagar och fröindustrins krav på royalties. Filmen följer vidare växtförädlaren Hans Larsson och föreningen Allkorns återtagande av de bondeförädlade sädesslagen som frystes ner i genbanker efter monokulturens övertagande. Cultivating Abundance har skapats i dialog mellan Hans Larsson, Allkorn och konstnären Åsa Sonjasdotter.

Svenska Berättelser är ett filmprogram och en inventering av filmer som sträcker sig över sju decennier och över den rika svenska dokumentära traditionen, och inkluderar såväl mockumentärer, konstfilmer som tidiga videoverk och experimentfilmer. Genom att hålla uttrycksformerna interagerande undersöker programmet olika sätt som konstnärer och filmare förhållit sig till vårt historiska och modernistiska arv, det svenska klassamhället, men också till skevheten i den svenska självrepresentationen. Flertalet filmer tar formen av berättarexperiment, som motsätter sig att på ett enkelt sätt sorteras och kategoriseras, men som trots allt skildrar brytpunkterna mellan det gamla och det nya, mellan generationer, och erfarenheter av att vara en del av samhället och att stå utanför det.

PROGRAM

Nollbudget Videodirekt:
Samförståndsmannen, Projekt Handikapp
2011, 11 min, digital

Mia Engberg:
The Stars We Are
1997, 28 min, digital

Solveig Nordlund:
Bergtagen
1994, 8 min, digital

Mats Eriksson Dunér:
Kontoret, Skärholmen
2013, 40 min, digital

Film i Samtidskonsten fortsätter serien Svenska Berättelser med ett program med kortfilmer som lyfter fram den icke-kommunikativa skevhetens, den sociala dysfunktionens och utanförskapets såriga närvaro i det svenska klassamhället. I Samförståndsmannen, Projekt Handikapp, gjord inom ramen för Malmöbaserade kollektivet Nollbudget Videodirekt, fungerar Lennart, ordförande i en ideel förening, som medlare i en drastiskt uppstånden konflikt mellan en rullstolsburen projektarbetare och föreningens vaktmästare. Genom fokusförskjutning, förvriden humor, lyckas denna uppvisning i “samstämmighet” leda oss bort från det verkliga problemet. I Mia Engbergs The Stars We Are följer vi Kalle, gay, skinnskalle och HIV-positiv under hans sista julledighet i livet. Det är både en skildring av komplex vänskap och ett liv färgat av missbruk, självvald isolering och stråk av misantropi, samtidigt som det är ett melankoliskt och inkännande porträtt av ett annat Stockholm. I Bergtagen filmar Solveig Nordlund via en serie åkningar missbrukare och narkomaner i centrala Stockholm. Människans förfrämligande omsluten av en modern, kall arkitektur, vilket kan leda tankarna till den brittiska författaren och dystopiska satirikern JG Ballard, en viktig referenspunkt för Nordlund. På ljudsidan hör vi samtal och meddelanden från föräldrar, vänner, arbetsledare, och denna brutna kontakt bildar här en hallucinatoriskt mörk inramning. Mats Eriksson Dunér har länge varit intresserad av det kollektivas relation till organisering, alternativa urbana rum, sociala gemenskaper. I Kontoret, Skärholmen lyssnar vi på Kristian, en av de hemlösa som bodde i det husvagnsläger som låg intill Kungens Kurva i Skärholmen mellan åren 2007-2011. De boendes relation till platsen och samhället i stort avhandlas, det kollektiva och personliga rör sig sömlöst in i varandra här, och här fångas det upp av tablåartade kamerainställningar.

Film i Samtidskonsten finansieras med stöd från Kulturrådet.

What images of Sweden exist beyond the major canonized names whose radiance and international fame have forced all other images to the side, as in so many other countries with small film production histories? This program moves between formal experiments, activist documentaries, and animated films focused on kinetic research, investigating some of these hidden traces, broken narratives, and alternative histories.

The selection includes amateur filmmaker Reinhold Holtermann’s Stockholmsbilder (1930), which can be considered as the first Swedish experimental film due to its imaginative and suggestive camera editing; films made in the context of different movements and groups – such as Arbetsgruppen för film (later Filmform), Svenska Filmligan, and FilmCentrum – and works displaying, in one way or another, connections between Swedish experimental film culture, international avant-garde films, and art.

The program is dedicated to Gunvor Nelson and Staffan Lamm, both of whom recently passed away. They are very different filmmakers: Nelson is the most famous Swedish experimental filmmaker, Lamm a hardly known documentary and essay filmer. Yet, their different aesthetic approaches reflect the breadth of Swedish avant-garde film culture and also encompass the various political methods which are gathered in this program. (Stefan Ramstedt, Martin Grennberger / Translation: Ted Fendt)

With Stefan Ramstedt and Martin Grennberger in attendance.

Amos Vogel (1921–2012), an Austrian-born Jew, became one of the most important figures in international film culture after his emigration to the United States. The Amos Vogel Atlas is a series dedicated continuing Vogel’s oppositional legacy alongside the study of his literary estate, which is deposited in the Film Museum. Rarities from the collection represent key focal points.

In collaboration with Filmform, we warmly invite you to “The Sound of Sweden”, an evening of experimental cinema that unfolds like a visual and sonic poem. The journey opens with My Name is Oona, Nelson’s final breakthrough on the American avant-garde scene, where Gunvor Nelson’s daughter recites the days of the week creating a loop engaging her name. The mood deepens with EMS No 1, an interplay of abstract sound and image challenging conventional film form. As the night progresses, How Pure is the Journey? invites you to experience the transformation of rituals into visual art. The experience finds its close with Light Years, which blends film with animation to evoke the rhythms of Sweden’s countryside.

Join us for an exploration where each film reveals its own perspective on time, sound, and image. Let’s celebrate an evening of Swedish experimental films. In presence of Andreas Bertman, producer and curator at Filmform.

Filmform (est. 1950) is dedicated to preservation, promotion and worldwide distribution of experimental film and video art. Constantly expanding, the distribution catalogue spans from 1924 to the present, including works by Sweden’s most prominent artists and filmmakers, available to rent for public screenings and exhibitions as well as for educational purposes. /Filmform

My Name is Oona was Nelson’s final breakthrough on the American avant-garde film scene. The sound consists of Nelson’s daughter, Oona, repeating the names of the days of the week and of her saying “my name is Oona”. The latter is edited into an expressive rythmical structure that accompanies the visual structure of the film that plunges into the experience of a child.

EMS No 1 is an abstract sound/image composition where sound and image were composed together, the first in an experimentation project at Swedish Television. The robot’s voice in the beginning of EMS nr 1 was recorded at the Swedish Transmission Laboratory at the Royal Institute of Technology. EMS nr 1 was included in a feature film, Psychadelica Blues, where the EMS-parts got to represent the psychadelic experiences. EMS nr 1 received the main award at the Art Biennial in Paris, 1967, The Swedish Film Institute’s Quality Prize 1966 and also about thirty international film awards.

How Pure is the Journey? continues Byrne’s cinematic work focusing on the different parts and functions of the ritual. In this film, the transformative act of the ritual is a short closing sequence, instead it is all the preparations leading up to this act that we witness. Two women perform a chain of actions; first, flowers, plants and vegetation are picked. These are then used to dye pieces of fabric. Further on the pieces of fabric are put together and sewn by hand into a larger piece of fabric. A ritual object has been created. But where does one draw the line for when the ritual begins or ends?

Light Years is the second film of Nelson’s remarkable series of collage films in which she is blending animation with live-action. Frame Line (1983) that was the first, evolved around Stockholm and Sweden, and with Light Years Nelson expanded into the Swedish countryside and landscape. The film is a long journey through landscapes and images, an ingenious road-movie in which Nelson encourages the viewer to look and to listen.

Furthermore, we would like to draw attention to “Schwedenbilder at the Austrian Filmmuseum” on April 16th-17th.

ABOUT THE FILMS:

In and Out a Window, 2021, 12 min
Our front window, from inside and out. Made during a long covid lockdown. A product of the distraction and abstraction that resulted from a lot of staring at the same pieces of glass.

Mesmo Rio – Same River, 2019, 7 min
Rocks become sand become rocks become sand. All life is life on the beach. You can never step into the same river, or walk the same city, twice.

Self-portrait with Bag, 2020, 6 min
A camera-less portrait of the artist. Super 8 cartridges placed inside a black cotton bag, the film advanced via a hand crank. The tiny gaps in the fabric weave make for dozens (hundreds? thousands?) of tiny pinholes.

Tooborac, 2025, 9 min
Granite tors scattered over 20 square kilometers around Tooborac in central Victoria dance in ecstatic celebration of their own endurance.

Nude, Descending, 2025, 9 min
A performer descends the stairs. Direct film mattes frame glimpses of the motion. Phase-looping duplicates the glimpses into a cascade of humanity. A game played with colour separations, motion following hand scratched and painted mattes and a perpetual descending figure.

Fear of Floating, 2024, 7 min
Humanity approaches in an ineluctable wave of uncertainty and hope. A ferry crossing in Mumbai stands here for all such places and times of human expansion and human vulnerability.

The Land at Night, 2024, 14 min
I used to find the dusk a very unsettling time, as though the approaching night was something to be feared. It was as if, once night fell you could not flee, and had to face unspecified consequences. Maybe the land
remembers and the night will reveal what we might have done…

True to Life was shot in my garden in Kristinehamn in Sweden. I had bought a few closeup lenses for my camera, and when I put them together I discovered another world and started filming it. Then I amplified the sound of the camera brushing against the vegetation. (Gunvor Nelson)

2025 LEO REIS

I tunnelbanan är vi ständigt i rörelse, på väg någonstans. Nu får denna plats en ny dimension genom visningen av Leo Reis experimentella film Metamorfoser från 1961 i Konstväxlingar vid Skanstull.

METAMORFOSER
Animationen är en hypnotisk och poetisk resa genom abstrakta former som genomgår oavbrutna förvandlingar – en rytmisk dans av färg och ljus.

Metamorfoser liknar ingen annan film från sin samtid. Dess uttryck påminner om abstrakt måleri. Leo Reis, som i grunden var målare, ville utforska vad bilden kunde bli bortom duken.

Under fem års tid arbetade han metodiskt med att skapa 22 000 enskilda bilder, där teckningar projicerades som diabilder och byggdes upp till en rörlig optisk arkitektur. Resultatet är en visuell upplevelse där färgen blir ljus och tiden tycks ta fysisk form.

OM KONSTNÄREN
Leo Reis (1926–2001) utbildade sig till målare vid Valands konstskola i Göteborg. I sin konstnärliga verksamhet utvecklade han en egen teori som han kallade optisk arkitektur, och som han arbetade med i en mängd konstnärliga tekniker. I sin tid var Reis en etablerad och välkänd målare men tillhörde inte någon filmgemenskap. Han arbetade självständigt, och hans första film Metamorfoser, producerades i en studio han hade på det gamla slottet Torup i Skåne.

För Reis var konsten ett sätt att hitta ny kunskap om naturen utan att avbilda den. Han inspirerades av klassiskt måleri och geometriska principer, men hans konst blickade samtidigt framåt mot digitalt skapande. Leo Reis kan ses som en länk mellan tidig abstrakt animation och den digitala konst som syns än idag genom sin film Metamorfoser.

På Skanstulls tunnelbanestation förmedlas samtidigt en känsla av både nostalgi och blick mot framtiden. Filmen visas i tre månader med start april 2025.

I tre konstfilmer av de samiska filmskaparna Marja Helander, Liselotte Wajstedt och Sissel M Bergh möter vi tre kvinnliga mytologiska väsen ur den samiska berättartraditionen. I sägnerna talar de från en djup samhörighet med naturen. Vad hör vi om vi lyssnar?

Efter filmvisningen sker ett samtal mellan konstnären och filmskaparen Sissel M Bergh, Patricia Fjellgren, samisk kulturarbetare och Anneli Bäckman, curator på Gaaltije Saemien Museume.

EADNI
Liselotte Wajstedt
7:00 min. (2023)

Háldi är ett skogsväsen som sägs locka barn in i skogens djup. Men är hon bara en del av samisk mytologi, eller är hon lika verklig som du och jag? Vem är hon egentligen, och varför skulle hon vilja locka barn ut i skogen? EADNI, som betyder mor, är en visuellt mångbottnad saga som väcker eftertanke. I berättelsen om Háldi ryms en skapelseberättelse med hoppet om att vi ska skydda naturen och säkerställa att den eviga cykeln fortsätter. Den oändliga sagan om livets innersta väsen.

Liselotte Wajstedt är en multimediakonstnär och filmskapare från Giron/Kiruna, bosatt och verksam i Stockholm. Hennes konstnärskap rymmer film och video, collage, måleri, fotografi, skulptur, textil och installation.

Programmet är ett samarbete mellan Gaaltije Saemien Museume, Jamtli, Jämtland läns konstförening, Filmpool – Kultur i Jämtland Härjedalen och Folkets Bio Regina.

About the programme:

The incipit is the 1950s educational Disney-style animated film by Billy Klüver, where the motion of the electrons is explained for a wider audience. The film was produced as a substitute for Klüver’s doctoral thesis at the KTH Royal Institute of Technology of Stockholm. Animation is further developed in Edy Fung’s speculative visual and sonic fiction concerning silicon-based lifeforms and their evolution. Fung understands silicon not only as a physical material, but as a catalyst to pose ethical and existential questions, such as the role played by our (post)human bodies in a machine-dominated world.

Bringing the spectator back to human scale environments – from the lunar winter landscape of Kiev’s countryside to fossils – Lenin’s Lamp Glows in the Peasant’s Hut by Lina Selander presents multiple layers of narrative, starting from the 1986’s nuclear disaster in Chernobyl, Ukraine. Selander explores human life intended as a mechanism of social structures and ideological systems. In contrast, Katarina Löfström’s immersive, hypnotic works A Void and Chronos investigates the physical experiences of space (or lack thereof) and time through colour animation, sound and abstraction. To follow, the black & white Visusomatic – a film by Lars Siltberg shot in a laboratory for physical research – offers methods of intense observation. The film focuses on an ultra-high vacuum (UHV) system used to clear the air in the small chambers in which various tests on substances smaller than air particles take place. The slow, almost-surgical investigation of this technology goes from the macro to the granular, particles becoming pixels.

The programme concludes with Annika Ström’s poetic piece All My Dreams Have Come True, where the repeated trial and error mixes with the warmth and intimacy of personal relationships, perhaps alluding to the limitations and complexities of human nature.

Grandmothers populate the body of non-fiction and experimental cinemas, and Grandma’s Grammar aims to point at the diversity of their appearance in historical and contemporary film practices.

Grandmothers are multiplicitous subjects, archives, and prisms for modes of sodality, solidarity and kinship. They are privileged subjects for the work of testimony, the construction of history, and of the lineage of women’s lived experience. And further the grandmother models alternative modes of perception, of thinking and feeling across alterity and horizons of historical experience.

Grandmothers have long been feminist filmic resources, a way to think laterally across generations, articulating a relationship to past traditions and temporalities, to social rituals, the historicity of gender and of patriarchy’s demands, and the witnessing of historical trauma and oppression. In this the grandmother also operates as a very specific proxy for the thickness and entanglement of any given story of lineage, inheritance, or the bequeathing of storytelling itself. What is narrated by the grandmother? And what does grandmother refuse to narrate? Such questions have long animated feminist historiography and theories of gendered and raced subjectivity, especially as the oral traditions and embodied knowledges transmitted across generations have sustained alternative narrations of history and History.

One of feminist history’s desires, untold, is the desire for the grandmother.

(Revised, expanded extract from Elena Gorfinkel, “Cinema of the Grandmother,” in E. Balsom and H. Peleg eds. Feminist Worldmaking and the Moving Image. MIT Press, 2022.)

The programme features films by Barbara Hammer, Gunvor Nelson, Chiemi Shimada, and Emilija Škarnulytė. Grandma’s Grammar is curated by Elena Gorfinkel, who will present the films in person. The event will be held in English.

PROGRAMME

Red Shift
Gunvor Nelson / 1984 / Sweden / 50:00

Oscillating between extreme proximity and distance, Red Shift is a film of domestic interiors, tactile details, and mutable intergenerational dynamics. Nelson, daughter Oona, and Oona’s grandmother, Carin Grundel, appear playing family roles. Two other actors represent a “past” of mother-daughter relations. They are tethered in a relay of extreme closeups and long shots: hands grasping and tending, creased flesh, polished silver, windowed views, resonant shards of time and memory, ritual and habit. Along with gnomic proverbs and snatches of banter, Edith Kramer is heard reading excerpts from over two decades of Calamity Jane’s late 19th century letters of regret to an estranged daughter. “The years have slipped by…” In a multivalent work of generational transmission, Jane’s lamentations yoke motherhood’s psychic freight to a vaster temporal horizon.

Optic Nerve
Barbara Hammer / 1985 / USA / 16:00

Aldona
Emilija Škarnulytė / 2013 / Lithuania / 16:00

Chiyo
Chiemi Shimada / 2019 / Japan, UK / 13:00

Gunvor Nelson (née Grundel: b. July 28, 1931; d. January 6, 2025) grew up in Kristinehamn, Sweden. Her mother was a teacher and her father was the owner and editor-in-chief of the local newspaper, Kristinehamns-Posten. On leaving school she studied at the University College of Arts, Crafts and Design in Stockholm, but moved to the US and California in 1953 to study art and art history. Nelson met her husband-to-be Robert Nelson when she was studying at the California School of Fine Arts (later known as the San Francisco Art Institute; SFAI). The Nelsons were a vital part of the new film culture that evolved in the San Francisco Bay Area and played a key role in the establishment of Canyon Cinema. Nelson subsequently taught filmmaking at SFAI 1970–1992, moving back to Kristinehamn in 1993. On her return Nelson quickly began working in digital video and was rediscovered in Swedish art circles, resulting in a number of awards and retrospectives both at home and abroad.

We now continue Materialities of the moving image, a series of film screenings within the framework of the HDK-Valand research cluster Materialities and Experimental Aesthetics.

This time we show more titles from Filmform’s archive, including works by Gunvor Nelson, Maria Magnusson, Peter Weiss and Conny Karlsson Lundgren.

This screening explores themes that Mirka Duijn and Daniel Jewesbury, teachers at HDK-Valand, are developing for upcoming solo exhibitions in Gothenburg.

All students at HDK-Valand are welcome!