| |
|
| Filmforms
hederspris
Sedan 1995 har Filmform givit ett hederspris till videokonstnärer
och filmskapare. Priset går till en person som
har utmärkt sig inom experimentell film och videokonst.
Det är det enda priset av detta slag i Sverige.
|
|
 |
| 2006
Mats Hjelm
Filmforms hederspris 2006 tilldelas Mats Hjelm för
hans väl genomarbetade
och dokumentära videoverk som med stor eftertänksamhet
behandlar angelägna
ämnen. Hjelm startade sin verksamhet som bildkonstnär
på 1990-talet och
arbetar idag främst med video. Centralt i Hjelms
produktion är en trilogi
med videorna White Flight (1997), Man to Man (2000)
och Kap Atlantis (2002).
I trilogin använder Hjelm både eget filmat
material och faderns,
dokumentärfilmaren Lars Hjelms, material, bland
annat från raskravallerna i
Detroit 1968. Historiens avgörande politiska händelser
och förtätade
stämningsbilder fogas samman med biografiska bilder
som vittnar om
maktstrukturer och samtidigt blir till en uppgörelse
och försoning med den
ofta frånvarande fadern. I en icke kronologisk,
cyklisk collageform bildar
de olika lagren en komplex och väl sammanhållen
struktur. I senare verk
fortsätter Hjelm arbetet kring makt, politiska
konflikter och
historieskrivning. Några exempel är Deliverance
(2005) som visats på
Historiska museet och Father’s day at the Shrine
of the Black Madonna (2006)
som nyligen visats på Moderna museet och som även
ingår i Filmforms
distributionsprojekt Hit the North.
Stiftelsen Filmforms styrelse: Åsa Lipka Falck,
Richard Julin, Bo
Madestrand, Magdalena Malm, Henrik Orrje, Gunnel Pettersson,
Anne-Marie
Söhrman Fermelin och ordföranden Claes Söderquist..
|
|
 |
| 2004
Cecilia Lundqvist
Cecilia Lundqvist får Stiftelsen Filmforms hederspris
(2004) för att hon på
ett mycket fokuserat sätt utvecklat sitt konstnärskap.
Cecilia har gått från
måleri till att främst arbeta med video och
animation. Hon lyckas behandla
svåra ämnen, ofta ur ett personligt feministiskt
perspektiv och med sylvass
humor. Hennes konstnärliga uttryck spänner
mellan leken med förenklade råa
linjer som till exempel i Disco från 1997, och
utnyttjandet av
animationsmediet i en mer komplex stil som i Emblem
från 2001.
Cecilias videoverk visas flitigt över hela världen
med erkännande i både
konst- och filmvärlden.
Stiftelsen Filmforms styrelse: Åsa Lipka Falck,
Richard Julin, Bo
Madestrand, Magdalena Malm, Henrik Orrje, Gunnel Pettersson,
Rita Stetter
och ordföranden Claes Söderquist.
|
|
 |
| 2003
Kjartan Slettemark
Kjartan Slettemark får Stiftelsen Filmforms hederspris
för sitt egensinniga,
lekfulla och banbrytande arbete med film och video som
konstnärlig aktion
och provokation under mer än tre decennier. Hans
konstnärliga gärningar inom
film och video har idag en självskriven plats i
konsthistorien och en minst
lika stark ställning i den samtida konstens flöden
av idéer och uttryck.
Ur pressmeddelandet:
Kjartan Slettemark är en av ett fåtal konstnärer
i Sverige som sedan
1960-talet konsekvent har använt film och video
som konstnärligt
uttrycksmedel. Kjartan Slettemarks och Hans Esselius
experimentella film
Nixon Visions (1971) är idag ett centralt verk
i den svenska konsthistorien.
Men redan 1967 och 1968 gjorde han filmerna Symfoni
Realista 1-3, baserade
på politiskt laddade performanceföreställningar.
Under 1960- och 70-talet
gjorde han en mängd filmer, ofta filmade utifrån
ögonblickets estetik, med
kameran ständigt närvarande vid performancer
och happenings. Ett sådant verk
är Polisväxten (1969). Kjartan Slettemark
tog på 1980-talet steget till
video och betraktas idag som en pionjär i Sverige
på detta område. Han var
även med och startade och drev videoverkstan Video
Nu på Skeppsholmen, en
plantskola för en hel generation konstnärer
i Sverige som under1980-talet
utforskade videon som konstnärligt uttrycksmedel.
Idag använder Kjartan
Slettemark video i sin mest utvecklade form vid performancer
som till
exempel Digitalisman Performance (2001).
Stiftelsen Filmforms styrelse: Claes Söderquist,
Richard Julin, Åsa Lipka
Falck, Bo Madestrand, Henrik Orrje, Rita Stetter, Gunnel
Pettersson,
Magdalena Malm.
|
|
 |
| 2002
Petra Lindholm
Filmform önskar att ge priset till en ung, nyutbildat
konstnär som redan
under utbildningen visat på ett starkt språk
och egensinnigt uttryck.
Stiftelsen Filmforms styrelse: Richard Julin, Åsa
Lipka Falck, Bo
Madestrand, Monica Nieckels, Henrik Orrje, Rita Stetter,
Claes Söderquist.
|
|
 |
| 2001
Ann-Sofi Sidén
Ann-Sofi Sidén får priset för sin
säreget skarpa blick in i samtiden så som
den avspeglas i hennes videoverk. För att hon går
före och med sitt
distanserade öga skapar närhet och brännande
intimitet i den rörliga bilden.
Stiftelsen Filmforms styrelse: Richard Julin, Åsa
Lipka Falck, Bo
Madestrand, Monica Nieckels, Henrik Orrje, Rita Stetter,
Claes Söderquist. |
|
  |
| 1996
Olle Hedman and Gunvor Nelson
Med årets stipendiater - Olle Hedman och Gunvor
Nelson - vill Stiftelsen
Filmform rikta uppmärksamheten mot två konstnärer
som sedan 1960-talet
verkat inom den experimentella filmkonsten. Deras verk
har genom åren visats
på många festivaler och på muséer
i Sverige och utomlands. Med den rörliga
bildens ökade användning inom konsten får
deras verk idag även en historisk
dignitet som föregångare till video och datorkonst.
En av Olle Hedmans första filmer är En semiotisk
studie av icke logiska
kodifieringar i bild (1973-74). Han har sedan dess,
i filmer som Metro
(1977) och Coca-Strip (1987), arbetat med abstraherade
bildförlopp och
ljudkompositioner, där rytmiska auditiva och visuella
förskjutningar starkt
påverkar betraktarens sinnen. Hans verk kännetecknas
av förtätad bildkänsla
och grafisk precision.
Gunvor Nelson har tidigare varit bosatt i San Fransisco
där hon arbetat med
och undervisat i film. Hon har sedan mitten av 1960-talet
i filmer som Take
Off (1972), Red Shift (1983) och Light Years Expanding
(1988) vävt samman
influenser från måleri, collage och poesi
på ett mycket personligt sätt.
Parallellt med filmskapandet ägnar hon sig åt
måleri och grafik.
Stiftelsen Filmforms jury: Antonie Frank, Hanserik
Hjertén, Råland Häggbom,
Lennart Johansson, Arne Lindgren, Monica Nieckels, Henrik
Orrje, Claes
Söderquist
|
|
 |
| 1995
Antonie Frank
Antonie Frank har arbetat med videomediet som konstnär
sedan lång tid. Hon
har medverkat i ett stort antal utställningar,
performances och
framträdanden i Sverige och utomlands sedan 1980-talets
början.
Antonie Frank arbetar i sina verk fritt med videons
konstnärliga
möjligheter, inspirerad av t.ex måleri och
dans. Hon har en naturlig blick
och känsla för den elektroniska bildens form
och sinnliga dynamik. Hennes
senaste verk - She is - från 1995 är ett
enastående exempel på denna
ovanliga och mycket personliga ton.
Stiftelsen Filmforms jury: Hanserik Hjertén,
Lennart Johansson, Arne
Lindgren, Henrik Orrje, Claes Söderquist |
|
|
|
|