|
Fade Away
Om tjugo år har stora delar av Sverige glömt
hur man åker skidor och Vasaloppet är ett
minne blott. Det tror tv-meteorologen Pär Holmgren.
En fasansfull tanke; ett Sverige utan snö…
Känslan av att vi förlorar något och
att allting tynar bort och försvinner. Samtidigt,
en längtan efter någonting annat. Ett sökande
efter en bättre plats på jorden. Finns den?
Var i så fall? Alaska? Norrland? Siena? Två
av filmerna i programmet har Alaska som en metafor för
någonting annat, för ingen var egentligen
där… Nostalgiska minnen från de där
skidbackarna från förr. Ett sökande
efter våra rötter, våra identiteter.
Ett annat jag. Ett annat du. Ett annat vi. Efterlämnandet
av den andre. Dom andra. I programmet ryms både
allvar och humor och vi får se väldigt mycket
snö redan i oktober. Välkomna!
18 oktober kl. 16 på
Biografen Sture, Birger Jarlsgatan 41, Stockholm, 08-678
85 48. Biljetter kan köpas direkt i kassan på
Sture. Minimiålder 15 år. Medlemsskap i
Cinemateket krävs, se deras hemsida för mer
information.
OBS!! Programmet visas endast en gång.
Programme:
Jessica Faiss – Smoke
2007, 3:40 min, DV, 4:3, Stum, Färg
SMOKE visar en rökelse i full färd med att
konsumeras. Endast synlig är röken som slingrar
sig uppåt mot en mörk bakgrund och bildar
oavbrutet nya ”figurer”.
Hanna Ljungh - Exit: Alaska
2003, 4:30 min, DV, 4:3, Stereo, Färg
Installationen Exit: Alaska är iscensättningen
av en resa norrut. Den består av ett filmat sockerlandskap
kombinerat med ljudet från konversationen i en
bil, och en monitor med text. I rummet ligger även
en vit heltäckningsmatta som blir smutsigare för
varje gång någon besöker installationen.
Dialogen bygger på en scen ur filmen 'Five Easy
Pieces' (1970) översatt till svenska, där
två kvinnor liftar genom USA för att komma
till Alaska. Vi började lifta vid Stora Wäsby
utanför Stockholm. Installationen Exit: Alaska
är ett försök att dekonstruera en bild.
Där installationens lager av både fiktiv
och verklig information får sträva åt
olika håll och stötas mot varandra. Installationen
är en lek med de inneboende motsättningarna
i en handling, där den vardagliga smutsen och det
tafatta försöket får vistas i samma
rum som visionens och det storslagnas kritvita horisont.
r a k e t a – Far North
2009, 9 min, DV, 4:3, Stereo, Färg
Var finns berget undrade vi ?
Och åkte dit !
Var finns havet ?
Vi kollade på det också.
Resan tog fyra år.
Filmen är nio minuter.
Marius Dybwad Brandrud - Hopp
2009, 5:29 min, DV, 4:3, Stereo, Färg
I sju år höll vi på. Jag och mamma.
För att ta den perfekta bilden av mig. Tillsammans.
Mårten Nilsson och Gunilla Heilborn - This is
Alaska
2009, 10:40 min, 35 mm, 1:1,85, Dolby Stereo,
Färg
En grupp människor har flyttat till Alaska för
att söka efter friheten.
Filmen gjordes ursprungligen till föreställningen
ALASKA på
Göteborgsoperan våren 2009. Musik av Kim
Hiorthøy. Medverkande: Kristiina Viiala, Henrik
Vikman, Kim Hiorthøy, Louise Peterhoff, Lisa
Östberg
Liselotte Wajstedt - Faces
2008, 3:29 min, DVD, 16:9, Stereo, Färg
Faces är filmad i Norrland under sommaren 2008.
Det är samer vars ansikten är likt landskap,
ansikten integrerade i landskapet som att de är
en del av det stora hela. Musiken är gjord av Peter
Svenzon och gjord på enbart röster, inga
instrument.
Faces ingår också i en dansföreställning
"Sami" av Charlotta Öfverholm.
Imri Sandström - Katarina Ana Nervosa
2008, 20 min, DV, 4:3, Stereo, Färg
Om Katarina av Siena, ett självsvältande helgon
som levde på 1300-talet och Ana, en samtida anorektiker.
Katarina Ana Nervosa är en melodisk meditation
över kropp, språk och historiens närvaro.
Lina Selander
- När solen går ner är den alldeles
röd, sen försvinner den
2008, 9:27 min, DV, 4:3, Stereo, Färg
Lina Selanders verk När solen går ner är
den alldeles röd, sen försvinner den tar sin
utgångspunkt i Godards film Kinesiskan från
1967. Verket undersöker relationen mellan politiska,
utopiska och känslomässiga uttryck gestaltade
i ord och bild, den revolutionära förälskelsen
och längtan att få börja om från
grunden. Kinesiskan är en film i vardande, den
handlar om en revolutionär och sanningssökande
gemenskap samtidigt som den skapar sig ur denna gemenskap
och delar dess uttryck och problem. Lina Selanders film
är också den ett verk i vardande som rör
sig både om och ur Godards film och de frågor
den ställer och söker besvara. Dessutom bearbetas
dessa frågor också genom att de ställs
som frågor rörande historieberättande
och fotografi. Bilderna i stillbildsfilmen är mestadels
från 1968, från studentrevolter i Paris
och Stockholm, från politiska möten och demonstrationståg.
Men de innehåller också bl. a. en inzoomning
på en fuktfläkt som bildats på filmremsan
på en journalfilm som visar Mao Tsetung när
han badar i Gula floden, egna bilder ur familjealbumet
och några stillbilder ur filmen Kinesiskan. Alla
bilderna är avfotograferade med blixt och man ser
en utfrätt vit cirkel i alla bilder. Denna blixtens
reflektion på bildytan kan representera eller
vara en gestaltning av en gemensam yta där betraktarens
rum och motivets rum möter varandra men också
definitivt skiljer dem åt – en bländning,
en blindhet eller ett hål i bilden som ställer
sig i vägen för en slutgiltig historia och
tvingar sig in i de motiv och händelser som dokumenteras.
|
