| Filmform
News - nyheter från distributions arkivet
-
Cinemateket, Stockholm 24 februari kl 16.30 2008
Gunilla Josephson – Hello Ingmar,
2001, 7 min, 4:3, DV, Stereo, Färg
Hello Ingmar presenterar sig som självbiografi,
dokumentär, sanning eller osanning och ifrågasätter
med sin avsiktliga mix/förvirring av fiktion och
fakta (dikt och verklighet) våra definitioner
av båda dessa attribut och genom att förvränga
berättelsen blir filmen en meta-biografi. Vare
sig filmen är en omåttlig överdrift,
ren lögn eller fakta, så är den ett
obevekligt budskap, där historia inte är resultatet
av fakta men av varseblivning. I Hello Ingmar kastar
sig Gunilla Josephson in och avbryter Ingmar Bergmans
ångestladdade, borgerligt humanistiska och teatraliska
bildvärld och skapar en värld där orden
kuk, fitta och helvete är arrangerade i en enstavig,
påstridig och jämn ström.
Gunilla Josephson är en konstnär som arbetar
enbart med rörlig bild. Hon bor och arbetar i Toronto,
Kanada och i Montmartin Sur Mer, Frankrike och ställer
ut extensivt i Kanada och Europa. Utbildning: BA (Pedagogics),
Stockholms universtitet 1976, MFA från Konstfackskolan,
Stockholm 1986.
Hanna Ljung – Vedergällning, 2007,
4:32 min, 16:9, DV, Stereo, Färg
Vedergällning är en filmad performance som
bygger på en scen ur filmen Jungfrukällan
av Ingmar Bergman. Det är ett fadersuppror och
en hyllning. Verket tar en fiktiv handling och studerar
den för att hitta en ny mening. Videon är
en lek med styrka och svaghet, där kvinnan antar
den klassiskt manliga rollen i att pröva sin råa
styrka och få ut sin frustration genom att slå
och göra ner.
Hanna Ljungh, född 1974 i Washington D.C, bor och
arbetar i Stockholm. Examen i Konst från Konstfack
2003. Gör för närvarande ett projektår
i video på Kungliga Konsthögskolan.
Sara Jordenö – Videoactive, 2001,
3:10 min, 4:3 DV, Stereo, Färg
The Persona Project är ett arkiv över berättelser
som existerar runt Ingmar Bergmans film Persona. Arkivet
dokumenterar en rad censureringar som i sin tur producerar
nya berättare. The Persona Project, No 6: Videoactive
porträtterar en medlems-videobutik i Los Angeles
med namnet Videoactive. Videobutiken har ett unikt kategoriseringssystem
där anställda och kundmedlemmar placerar filmer.
Det avslöjas att VHS-kopian av Persona befinner
sig i rörelse mellan olika hyllor och tolkningar.
Sara Jordenö är en konstnär och författare
verksam i Sverige och New York. Hennes projekt består
av undersökningar som över tid kan producera
flera verk, till exempel film, installation, text, artist
book, eller diskussion. Varje projekt dissekerar den
narrativa strukturens beståndsdelar (ord, bild,
ljud) och använder ofta berättelsens överskott
(översättningsfel, informationsskräp,
myter och konstruerade fakta) för att tydliggöra
de betydelser som existerar runtomkring den “riktiga”
historien.
Liv Strand – Pipeline, 2007, 5:35 min,
4:3, DV, Stereo, Färg
Pipeline tar med tittaren på en hisnande färd
genom ett rörpostsystem. Dessa rör löper
över en mil genom Karolinska Universitetssjukhuset
i Stockholm. Konstnärens nyfikenhet över att
få se själva farten var utgångspunkten
för filmningen, den grundläggande egenhet/förutsättning
att det svävar saker fram och tillbaks genom bygganden.
En kapsel byggdes om för att transportera en videokamera
att spela in kapselns rörelse och ljudet av färden
genom rörsystemet. Kameran registrerar och tar
upp ljudet av fart, ljudligt sugande och blåsande,
sekvenser i frusna pauser och explosiva ögonblick.
Pipeline är som en fältinspelning med video
genom en sluten infrastruktur (osedd tills nu).
Född 1971, är verksam i Stockholm. Liv Strands
konst tar sin utgångspunkt i rummet, närmare
bestämt i att vi gemensamt befolkar det. Hon vill
visa på möjligheter att ta ett utrymme i
anspråk, utan att väja för den ofrånkomliga
friktion som uppstår när skilda element tvingas
till ömsesidig anpassning. Vad specifika formationer
är tecken på och hur de kan omformas, vad
de kan fås att skifta till. Strand undersöker
hur det offentliga rummet används genom att exempelvis
föra in privata frågor och aktioner där.
Viktig är också sensationen av hur det faktiskt
känns i kroppen att ta plats - att stöta i
omvärlden. Hennes verk har ofta en drastisk prägel,
de ställer saker på ända och undviker
gärna på ett lätt anarkistiskt vis att
infria de förväntningar som väcks inför
dem. Liv är under september aktuell med utställningen
"Sliding Structure" på ROM for Kunst
og arkitektur i Oslo.
Astrid Göransson - ...nästan som en i familjen.,
2007, 9:51 min, 4:3, DV, Stereo, Färg
Min utgångspunkt är trettio brev från
Anna-Helén till hennes storasyster Clary i Rickarum.
Anna-Helén var småbrukardotter från
Bjärehalvön och hon fick som 19-åring
chansen att åka med en av sommargästfamiljerna,
operasångare Stiebel, till Stockholm och ”praktisera”
i ett stadshushåll. Hon skulle få vara som
en familjemedlem. Hon blev piga. Det finns ett flöde
i brevens beskrivningar om – vad hon ser och förundras
över i denna helt okända miljö –
vad hon gör, all nymodig mat hon lagar, köksmaskiner
hon hanterar och framförallt – vad hon känner.
Klasskillnad hade hon som lantbrukardotter aldrig blivit
så drabbad av. Hon får ”passa upp”
tonårsbarnen i familjen när de ringer på
den elektrifierade ringklockan. Hon är förbannad!
Det är år 1933. Anna-Helén är
min mor, hon dog 1997. Jag gör en kolanimation
där jag använder beskrivningarna i hennes
brev som en bas för gestaltningen. Jag vill att
förvandlingarna ger associationer till kvinnoliv
nu, mitt eller andras. Musiken och ljudet till animationen
är ett samarbete med kompositör Carin Blom.
Hennes röst är en viktig del av ljudbilden.
Född 1956 i Maglaby Kvidinge där hon även
bor och arbetar.
Richard Dinter och Magdalena Dziurlikowska
- Det finns inga gränser för vad jag kan göra,
2007, 9:20 min, 4:3, DV, Stereo, Färg
Richard spelar en snattare som går runt i sitt
hem och berättar om allt han stulit. Ingenting
har han köpt: inte frukterna i skålen, inte
tandborsten… och lägenheten är inte
heller hans, kommer han på. Berättelsen utvecklas
till en livshistoria från det att han stal med
pappa till att han själv nu är far och måste
sluta med sin ovana. De flesta har snattat i affär
och alla tar småsaker från sin arbetsplats.
Ändå säger folk att de inte stjäl.
Magdalena Dziurlikowska, född 1975, Warszawa/Stockholm.
Min konst behandlar besatthet, viljan att systematisera
och jakten på det egna jaget. Inspirationen kommer
från vardagsföreteelser som jag drar till
dess spets. I video, foto, text och installationer berättar
jag vad det innebär att skapa sig själv idag.
Till synes alldagliga saker mynnar ut i paradoxer, humor
och en känsla av overklighet.
Richard Dinter, född 1964. Bor och arbetar i Stockholm.
Filmare, radioproducent, poet och bloggare. I mitt konstnärliga
arbete jobbar jag med mitt eget liv som redskap, min
egen dubbelhet, att jag så ofta upplever att jag
lever två liv på samma gång och att
ingenting är självklart. Mina produktioner
är djupt personliga och kryddade med humor. Ofta
utgår jag från vardagliga situationer. Det
är där mina idéer uppstår.
Katja Aglert - Momentary Seizures, 2007, 5:54
min, 4:3, DV, Stereo, Färg
I Momentary Seizures ser vi hur Sveriges omskrivna sommarplåga,
den Spanska skogssnigeln (I folkmun kallad Mördarsnigel)
systematiskt utrotas genom ölförgiftning.
Konnotationerna är många och förfärliga;
folkmord, koncentrationsläger, tortyr. Men värst
är ändå insikten om att det är
omöjligt att försäkra att detta onda
inte finns i oss alla, i varenda människa, då
vi utan att blinka utövar biologisk rensning i
våra trädgårdar.
Katja Aglert är konstnär och baserad i Stockholm.
Hon arbetar med olika media som till exempel video,
ljud, interventioner och text. “När jag arbetar
med mina projekt samlar jag ofta material som i en dokumentär
process. Men istället för att använda
dokumentären som uttrycksform strävar jag
efter att tolka materialet och omkoda det i syfte att
skapa ett 'glapp' mellan det fiktiva och dokumentära
för att göra det mer ambivalent, lekfullt
och dramaturgiskt intressant” Katja Aglert utbildades
vid Umeå Konsthögskola där hon 2003
examinerades med en MFA i Fine Art.
Angela Durán Jofré - Cheree,
2007, 3:40 min, DV, 4:3, Stereo, Färg
Detta är en film om kärlekens bedövande
sötma. Om att luckras upp av hunger och ouppnåeliga
behov. Detta är en film om Cheree, my black little
lady.
Sång: Christoffer Paues
Musik: Mikael Beckman Thoor och Leo Höll
Född 1978 i Santiago, Chile. Bor och arbetar i
Stockholm. Utexaminerad från Kungliga Konsthögskolan
2008.
Katarina Löfström - Finale, 2006,
6:18 min, DV, 4:3, Stereo, s/v
Filmen baserar sig på eftertexterna i Francis
Ford Coppolas film Apocalypse Now Redux. Ljudet är
en remix från filmens originalljud komponerad
av Katarina Löfström.
Född 1970 i Falun. Bor och arbetar i Stockholm.
Katarina Löfström är bildkonstnär
och fokuserar främst på video.
|
